lördag 12 april 2014

Destinationsutveckling i sydost.

Besöksnäringen är, nu och i framtiden, den mest inkomstbringande och sysselsättningsskapande verksamheten på Österlen. Det var med stora förväntningar som idén om ett destinationsbolag lanserades för något år sedan. Såväl Ystad som Österlen är starka varumärken inom turism, men konkurrensen är stenhård och det går inte att leva på gamla meriter. Nuläget avseende destinationsutveckling för Ystad och Österlen kan sammanfattas som ett totalhaveri. En del blir kanske sura för att jag sågar projektet, men jag anser att tanken med destinationsutveckling är lika bra fortfarande och kan jag medverka till en diskussion gör jag det gärna. Ska omstart vara möjlig krävs en ny grund, den gamla grunden är endast en belastning det finns naturligtvis olika uppfattningar om  hur och varför en satsning ska göras. Jag vill påpeka att turism inte är en obligatorisk uppgift för kommunerna och konkurrens med skola, vård och omsorg kommer det frivilliga åtagandet turism alltid att ha en lägre prioritet, destinationsutveckling i kommunal regim är ingen bra idé.

Medlemmar och upphandling.
I princip alla företag i Ystad och på Österlen är i någon omfattning beroende av besökare till våra trakter. Det är självklart att restauranger, B&B och hotell är kärnföretag i besöksnäringen men varenda bygghantverkare, bensinmackar, livsmedelshallar, affärer, taxiföretag och många många flera är beroende av besökare i vår region, vi talar om tusentals företag. Att den ekonomiska föreningen har de knappt 80 medlemmar, som huvudsakligen anmälde sig själva på första informationsmötet, är enligt min uppfattning katastrof. Att styrelsen uppenbarligen prioriterat bort medlemsrekrytering är inte bara vansinnigt utan också obegripligt.

En långsiktig finansiering har, så vitt jag kunnat se, inte presenterats. Alla ägg har lagts i en korg, kommunerna. Uppenbarligen har man trott att kommunerna skulle gå in med generösa anslag  och fria tyglar. Detta var naturligtvis alldeles åt skogen. Det som i upphandlingsunderlaget efterfrågades var i stort  sett driften av turistbyråerna i Ystad och Simrishamn. Inga pengar för utveckling och förnyelse! Dessutom kan man ana att Tourism in Skåne styr från baksätet, med krav på bokningssystem, överta IT-lösningar o dyl. Det kan kännas frestande att försöka få tillgång till regionens finansiella muskler. Fakta i detta sammanhang är att Tourism in Skåne inte  lägger en krona på marknadsföring inom landet. Ser vi till Österlens behov  så är vår huvudmarknad de större städerna i västra Skåne, detta ligger inte alls i Tourism in Skånes intresse och  uppdrag, det ger inga poäng. Detta gör ett destinationsuvecklingsbolag extra angeläget och det ska naturligtvis inte påverkas av Tourism in Skåne efter som de har en helt annan målsättning än vi på Österlen, såvitt de inte skaffar sig nya direktiv. Naturligtvis kan vi i många frågor samarbeta, men det är en annan sak.
  • Styrelsen har gjort ett strategiskt misstag genom att inte rekrytera medlemmar.
  • Kommunerna har lämnat falska förespeglingar om att medverka i destinationsutvecklingen. I praktiken innebar upphandlingsförsöket att  turistbyråerna med oförändrad personal och uppgift skulle övergå till ett destinationsbolag. Varför undrar jag. Detta innebar att inget anbud lämnades. Inte så duktigt av kommunerna.
  • Visit Skåne har styrt kommunerna bl a avseende IT-lösningar. D v s man har bevakat sina egna intressen utan att bidra till att öka antal besökare till Österlen. 
Information och opinionsbildning.
Enligt min uppfattning har informationen om vad som skett i den ekonomiska föreningen varit litet sämre än usel. Med sociala media och andra hjälpmedel i tiden är kostnaden för att lägga upp och distribuera ungefär 0. Jag har inte kunnat finna någon kontinuerlig information om vad som sker inom området destinationsutveckling. Med tanke på synen att besökare inte bara är  positivt för turistföretag är det viktigt att få ut  medvetenhet om detta till såväl invånare som som företag. 
  • Informationsspridning och opinionsbildning usel.
Arbetsform och medlemsinflytande.
Det har inte förekommit särskilt många sammankomster i föreningen. Jag har hört  förklaringen att man inväntar upphandlingsärendet från kommunerna. Då det gick som det gick är tiden bortkastad, i stället för att bli använd för information och utbildning, som kunnat lett till rekrytering av nya medlemmar har föreningen varit passiv. Hade man lyckats rekrytera något hundratal medlemmar hade trycket på kommunerna, Simrishamn och Ystad, ökat markant och man hade inte kunna möta företagen med den arrogans som enligt min uppfattning präglar förfrågningsunderlaget.

Det stöter mig hur den ekonomiska föreningen hanterar interna frågor. Är jag rätt informerad deltog, jag kan inte få tag i protokollet, 18 medlemmar, varav några från styrelsen. Med detta underlag  lyckades man trumfa igenom att föreningen skulle fortsätta sin verksamhet. Ordförande och en styrelseledamot lät sig omväljas av de 18 närvarande. Att tro att man räddar projektet på detta vis, när allt handlar om  förtroende, är svårt att uttrycka utan att vara kränkande - jag överlåter till var och en att ha sin uppfattning. Jag tror att en stor del av medlemmarna röstar med fötterna, dvs lämnar föreningen. Det gör att startsträckan för ett nytt initiativ blir längre om det överhuvudtaget är möjligt.

Fortlöpande information till medlemmarna har skötts, eller snarare misskötts, på ett försumligt sätt. Med sporadisk information håller man inte brasan brinnande och att nya skulle vilja värma sig vid elden är otänkbart.

Sammanfattning. 
Jag vill inte anklaga eller ställa styrelsen vid skampålen, men vid varje haveri bör orsakerna utredas, att bara köra på som om ingenting hänt, vilket i och för sig är en riktig lägesbeskrivning, men ni förstår vad jag menar, är rent slöseri med tid och pengar. Jag kan tycka att styrelsen valt fel strategi genom att lägga alla ägg i kommunkorgen. Den för mig logiska konsekvensen när nu de närvarande knappt 25% av delägarna beviljar ansvarsfrihet bör styrelsen ändå unisont avgå. Att på  ett  så tunt mandat driva föreningen vidare är inte att rädda den, utan att dra ut på lidandet och förhindra nya initiativ, inse att förtroendet är förbrukat.

De stora svikarna i det havererade försöket att bilda ett för utvecklingen så viktigt destinationsbolag är enligt min mening kommunerna. Först Tomelilla som hoppar av innan man klivit på, men med facit i hand kanske visat sig renhårigare än de två andra. Simrishamn och Ystad har, med Tourism in Skåne som "co driver" i baksätet,  tagit fram ett förfrågningsunderlag, som i princip byter huvudman för de två turistbyråerna. Inga möjligheter att utveckla/förändra verksamheten, fastlåsning av dagens IT-system är fullständigt ointressant för den som har ett utvecklingsperspektiv. Frågan är varför man ska upphandla en operatör för en verksamhet som man uppenbarligen är så fantastiskt nöjd med. Det visade sig också att ingen lämnade anbud.

Vi är tillbaka på ruta ett, eller ruta minus ett, med tanke på att den entusiasm som byggdes upp runt initiativet inte går att återuppväcka lika lätt. Därför tror jag att det gamla måste rensas ut och om nya ansatser ska tas måste det ske på en ny grund.

Vad krävs för nystart?
Jag vet lika litet som någon annan men jag kan tro. Utan tro ingen handling! Jag kan bara utgå från mig själv.  Vad skulle hindra mig från att lämna den ekonomiska föreningen?

  • En extrastämma inkallas och styrelsen avgår och en interimistisk styrelse väljs.
  • En vision och en verksamhetsplan med mål, budget och finansiering tas fram.
  • En kommunikationsplan för den nya föreningen utvecklas. 
  • Hela föreningen erbjuds att medverka i arbetet under ledning av styrelsen.
  • Kommunledningarna i Simrishamn, Ystad och Tomelilla avkrävs en deklaration hur de ser på destinationsutveckling. Det är trots allt valår i år.