lördag 10 juli 2010

Statistiken ljuger aldrig.

I den dallrande hettan, strax innan österlenturismen nått sin kulmen, damp en broschyr från "Tourism in Skåne" ned i brevlådan. Det var en redogörelse för turismen i  Skåne under 2009. Jag tycker sådant är perverst roligt.

Jag fick mig till livs en definition av turism:
"Turism omfattar människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin ordinarie omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften."


Det hade jag ingen aning om, jag trodde att turism per definition var knutet till fritid. Då vet jag att vi är inriktade på fritidsturism.

Några nyckeltal för Skåne:
Omsättning 17,7 miljarder kronor.
Sysselsättning 12 400 årssysselsatta.
Totala skatteffekter ca 2,0 miljarder kronor.


Jag fick bekräftat att de flesta turisterna kommer fån Skåne, följt av Stockholm och Västra Götaland.
Av utländska besökare har danskarna passerat tyskarna med hästlängder under 2009. På tredje plats kommer britterna, något som vi inte märker så mycket av på Österlen.

Simrishamn är den kommun i regionen har flest hotell efter Malmö. En häpnadsväckande information, även om det  mestadels rör sig  om "mikrohotell".Räknar vi antal bäddar rasar vi till 6:e plats. Jag tror att det är just småskaligheten och mångfalden som gör Österlen till Österlen, även om utvecklingsbyråkaterna inte håller med mig. Storskalighet och tillväxt är deras bästa. Nu är det ju i praktiken så lyckligt att det är vi på anläggningarna som bestämmer.

Jag skulle önska att politikerna, inte minst i Simrishamn, reflekterade över siffrorna och ville förstå och agera efter betydelsen av branschen turism. Det spelar ingen roll om plåtslagare, bönder och kamrerare blir sura. Utan turister stannar Österlen!


Efter detta mödosamma tankearbete var jag alldeles svettig. Dags för en tur till stranden. Den snabbaste vägen mellan två punkter är en rak linje, alltså Borrby Strand. Kocken som för dagen slitit sig från spisen, litet osäker i den ovana miljön får man anta, satte igång att baka sandkakor.

Längs strandkanten fanns ett band av tång som inte luktade Chanel No. 5.

Damerna samlade mod och styrka genom korsordslösning.

Jag försäkrar att alla badade trots att det inte var särskilt varmt. Julius var dock återhållsam med badandet och föredrog att bli buren av farmor. Den nybadade modern avvisades som bärare, såsom varande "kall och äcklig".

Ingen av oss är längre mycket för att sitta i solen och pressa. Däremot är vi alla med en viss regelbundenhet hungriga.

Efter en ovanligt kort överläggning enades vi Norra Skolan i Brantevik. En stilsäker och lugn oas. Man har på något vis återskapat skolkänslan när den var som bäst...Den blomstertid nu kommer. Goda mackor bra gaspacho. Trädgården är suverän och i princip underhållsfri. Norra skolan är verkligen en gemensam favorit.



Och så bor Nisse där. Han är halvsyskon till Doris. Som en riktig Airdale, nyfiken och kontaktsökande, kunde han trots värmen inte låta bli att komma fram och hälsa - och naturligtvis bli duktigt påklappad.

onsdag 7 juli 2010

Stora förändringar

Häromdagen revolutionerade min världsordning så radikalt, som inte skett sedan övergången till högertrafik 1967. I vår trädgård omges vi av gigantiska aromatiska bestånd av vad jag ansett vara doftjasmin. Så kommer Henrik, hårfrisörskans make, och delger på sitt inte  helt försynta sätt att det inte heter jasmin utan schersmin. Det är klart man blir förbannad! Ännu mer förbannad blir man, efter att ha gått till källorna, och fått verifierat att jasmin i vårt land är en krukväxt eller ett flicknamn. Plötsligt har vi en trädgård som gör oss självförsörjande på doftschersmin!

Vid vidare inventering av våra odlingar ser jag att i den del av vårt gods, som vi kallar "privaten", har det vilda björnbärssnåret vuxit sig starkare än någonsin. Om det nu, Henrik, får fortsätta att heta björnbär. Av blomningen att döma blir det ett bra björnbärsår, förutsatt att det blir fortsatt soligt. Jag ser fram mot att göra marmelad, smaksatt med rom och vanilj. (Ska jag vara alldeles korrekt, var det Eva som gjorde marmeladen, men jag plockade björnbären.) Förra året kunde vi bjuda frukostgästerna   vår egen marmelad långt in på den vår, som inte var någon vår.

I övrigt går jag och förbereder att reducera alliansens skattebas. Jag funderar på att göra ett allvarligt försök att sluta snusa. Kanske är det inte så lätt att avveckla denna ursvenska sed, som varit mitt andra jag sedan fyrtiofem år. Är det något som jag är riktigt bra på så är det att snusa! Men har min storasyster kunnat sluta borde väl jag också kunna.