måndag 27 september 2010

Den dåraktiga dualismen.

Från barnsben indoktrineras vi av antingen eller. I lekar och ramsor ställs ett mot ett annat. I min barndom tvingades jag ta ställning till Elvis eller Tommy, hur någon annan än Bildjouranlen skulle komma på tanken att ställa dem mot varandra. indianer och cowboys, Stones eller Beatles, Djurgården eller AIK, Röda och Vita Rosen, kolera och pest, är man inte med är man mot. Exemplen är otaliga. Jag tror att vi har ett stort behov  att förenkla komplicerade frågor, att reducera alternativen till två, välja ett av dem och tro att vi vet och tagit ställning. Men vem har tagit ställning när sammansatta problem och samband reducerats till svart eller vitt?

Under den just passerade valrörelsen har vi sett den politiska dualismen i alliansen mot de röd-gröna. Detta har passat media som hand i handske. Det är naturligtvis mycket enklare att bevaka en valrörelse med två alternativ.
Det har gått oerhört snabbt för oss medborgare att ta till oss antingen- ellerlogiken. Detta leder till en ytlighet, historielöshet och en infantilisering. I årets valrörelse är de rödgröna, och framförallt socialdemokratin offer för den politiska dualismen. Deras strategi har i stort sett varit att vara emot de alternativ som förts fram av alliansen.

Ett exempel är sjukförsäkringen. Om vi går tillbaka tror jag att de flesta är överens om att vi inte hade råd med de sjukförsäkring vi hade. Dessutom ledde tillämpningen att vi statistiskt fick ohälsotal som gjorde oss till världens skröpligaste folk. Socialdemokratin inledde uppstramningen. Att lämpa över en stor del av kostnaden för korttidsfrånvaron på arbetsgivare och att införa karensdagar "löste" korttidsfrånvaron. Sjukpensionering och långtidssjukdom kvarstod som problem. Alliansens fortsatta arbete med detta har lett till  både goda och dåliga effekter. De röd-gröna har lyft fram flera fall av oacceptabla konsekvenser av nya regler. Men frågar jag mig vad är röd-grönas alternativ? Jag har inte sett eller förstått det. Det hade varit acceptabelt att inte ge alternativ i det fallet att det var bra innan, men det var det inte.

Ett annat område är skolan. Man behöver inte tro på Björklunds idiotier för att vara bekymrad för skolan. Huvudproblemet för skolan är dock inte Björklund, även om det kan bli det. Skolans nedgång började för länge sedan och har helt andra förklaringar än att ungarna har kepsen på och talar i mobiltelefon. Denna skola byggdes av socialdemokratin! När björklund lanserar sina i stycken populistiska förändringar, undrar man hur ser alliansens alternativ ut. Vi har problem med skolan och att bara säga nej till Björklunddoktrinen är ett ickealternativ.

Dualismen och valstrategisk lojalitet leder till att tunga frågor tenderar till att försvinna i det politiska samtalet, i synnerhet om inte heller media intresserar sig för området. Detta kan leda till att nya gruppering söker gehör för sina hjärtefrågor, enfrågepartier växer fram. Detta behöver inte vara negativt, men kan vara det, mycket negativt.

Junilistan som dök upp i EU-valet och fick stor framgång hade som sin fråga att vara EU-skeptiker. Junilistan är med årets val i praktiken utagerad och utraderad.

Fi har med sin feminism- och jämställdhetsideologi börjat tillföra en ny dimension i svensk politik. Nere hos oss blir de en kraft att räkna med i lokalpolitiken. Nu tror jag kanske inte att Simrishamn är mer feministiskt än riksgenomsnittet. Men Gudruns aktiviteter, att det skapats en lokal partiorganisation och att man är genuint trött på ett visionslöst gubbvälde har gjort Fi till Simrishamns tredje största parti. Fi har deklarerat att man stödjer det rödgröna blocket. Detta skiljer sig från Miljöpartiet, som vid sitt bildande slog fast att man inte skulle tillhöra något av blocken. Man undrar om Fi inte har tillräcklig tro på feminsísmen som en kraft att bygga det framtida samhället på? Är det också på det sättet att en feminist som i övrigt har borgerliga värderingar aldrig blir en "riktig feminist"?

Så har vi detta valets verkliga problem, SD. Dessa välorganiserade, skolade och vattenkammade gossar kommer nu att ta plats i finrummet. För mig är detta avskyvärt och skrämmande. Jag är samtidigt rädd att kampen mot SD kommer att räcka till för att definiera de etablerade partierna som invandrarvänliga. Jag vill påminna om att den svenska flykting- och invandrarpolitiken var usel också  innan SD.  En förbättring av invandrarnas villkor och förutsättningar är en viktig uppgift som har ett mycket brett folkligt stöd. Bevara oss från den utveckling vi sett i Danmark där de stora partierna anpassat sin politik till det främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

Den svenska demokratin och samhället skulle vinna på om debatten mer handlade om vilket samhälle vi vill ha. Visioner och ideologi i stället för lösryckta sakfrågor som drivs in absurdum. Handlar inte ledarskap om helheten och vägen till ett bättre tillstånd och handlar inte politik om ledarskap?

onsdag 22 september 2010

Tänk på morgondagen...

I min bransch tidning Restauratören läser jag om en rapport från Turismens Utredningsinstitut. Där spås en utveckling av svensk turism som innebär en fördubbling på 10 år. En fördubbling!

Låt oss anta att det är sant och reflektera över detta relaterat till Österlen. Vad innebär det? Vilka konsekvenser får det? Vill vi ha den utvecklingen?

 Endast den okunnige  bestrider turismens enorma betydelse för ekonomi och sysselsättning.

För Österlen är betydelsen relativt större än för riket som helhet. 2,2 miljoner besökare per år blir 4,4 miljoner. 600 arbetstillfällen blir 1200.

Betydelsen för handeln, byggbransch osv är lika stor som för hotell, B&B, restauranger m.m., som i snäv bemärkelse definieras som turistanläggningar.

Om vi förutsätter att prognosen om fördubbling på 10 år är riktig finns det anledning att fundera på hur detta fördelar sig över riket. Naturligtvis kommer det ske utifrån det mönster vi ser för turismen idag. Storstäderna kommer sannolikt att öka mest, liksom inarbetade och etablerade destinationer, varav Österlen är en. Sydsverige har sin fördel i närheten till Europa.

De regioner som kommit igång med destinationsbolag, med organiserat samarbete inom branschen och mellan privat och gemensam sektor har en stor fördel. På Österlen med kommuner, som käbblar sinsemellan och där dialogen med näringen är outvecklad, är förutsättningarna inte lika goda, och framförallt inte lika goda som de skulle kunna vara. Lägg till detta att turistnäringen på Österlen består av en mängd mycket små egensinniga företag. Det är inte givet att ett B&B med sex eller åtta bäddar, kan eller vill utöka sin kapacitet.

Nu kommer Österlen att få sin beskärda del av ökningen trots våra folkvalda ledares passivitet (se mitt förra inlägg om turism). Men aningslös passivitet får nu negativa konsekvenser för de fastboende, och då betydligt allvarligare än långa köer på systemet. Det politiska ansvaret har två sidor. Det ena är att anpassa samhällsfunktionerna för att kunna hantera en fördubblad turism, och det andra är att underlätta för näringen att växa för att kunna ta emot en ökning av turister. 600 nya arbetstillfällen är väl en morot stor som en sockerbeta, trafikkaos och härdsmälta inom vården en tillräcklig piska.

Kommunens tredje största parti, feministiskt initiativ, skulle kanske kunna ta sig an detta som en profilfråga. Som nykomling har de inga gamla synder att stå till svars för och hotell- och restaurangbranschen är ett förbättringsområde från feministisk utgångspunkt - kvinnodominerad, med usla löner och dåliga anställningsvillkor.

Den viktiga frågan om vilken utveckling vi vill ha på Österlen ska inte ställas till näringen. Vi vill ha fler gäster, helst under hela året för att kunna driva våra företag, underhålla våra byggnader, betala löner och helst få en slant att leva på. Frågan om vilket samhälle vi ska ha på Österlen ska ställas till politiker. Vilka visioner och strategier har man för utvecklingen under en 10-årsperiod? Det räcker inte med att snacka med en kompis som har ett B&B. Det räcker inte med att titta på utfallet i år och se hur det varit de föregående tre åren och dra ut kurvan.  Kära politiker ta besöksnäringen för vad den är. Den enskilt, utan konkurrens, viktigase näringsgrenen i regionen!

  • Vision
  • Strategi
  • Årgärder
Nu!

tisdag 21 september 2010

Mina liv möts.

I mitt gamla liv åkte jag land och rike runt och försökte förmå företag och organisationer att använd modern IT i sina affärsprocesser. Jag ser nu hur mycket det vi profetiskt talade om är realiteter. IT ändrar inte bara affärsvärlden, utan även den privata sfären har revolutionerats. Även om det finns små enskilda motståndsfickor så är det ingen tvekan om att den som inte är uppkopplad blir bortkopplad, jag höll på att skriva avkopplad men vill inte bli missförstådd på grund av ordets dubbla innebörd.

I mitt nya liv med vårt Gästis, har jag förutom hårt arbete och ett trivsamt liv, fått en liten experimentverkstad. På sätt och vis är jag mer digital än någonsin. Visst har jag jobbat med IT i olika stödprocesser, och gör det fortfarande. Behovet av ekonomisystem, lönesystem, ordbehandling, kalkyl osv är lika stort idag som tidigare. Det känns i många stycken moget och stabilt. Det enda jag där funderar på är att övergå till att köra ett webbaserat administrativt paket. Fördelen är att jag får automatiserad backup, alltid aktuella programversioner, möjlighet för samarbete över nätet med redovisningsbyrån och lägre kostnad. Nackdelen är om bredbandet går ned, men det känns som det är stabilt med den operatör jag valt.

Det nya för min del är att jag flyttat över marknadskommunikation till nätet. Även bokning och betalning sker idag till stor del över nätet. Detta sparar mycket, både tid och pengar. Ju färre mellanhänder, desto mer blir det över till Gästis. Resebyråer känns som onödiga och det gäller även bokningar via kommunala turistbyråer. I allmänhet tar de en provision på mellan 12 och 20%. Då blir det inte så mycket överskott i en bransch  med erkänt dåliga marginaler. Min uppmaning till alla som ska ut och resa: Boka direkt på anläggningen.

Internetmarknadsföring är demokratiskt. Har du gjort din läxa, dvs lärt dig vad det handlar om, gjort upp en strategi och avdelar en del tid så kan du få bra genomslag även om du är ett pytteföretag i besöksnäringen. Just för pytteföretaget är det otänkbart att försöka kommunicera med en marknad via annonsering. Det finns två huvudförklaringar till detta:
  • Marknaden är någon annan stans. I vårt fall Sydsverige upp till Stocholm, Danmark och Europa.
  • En annons i tidning eller tidskrift med riksspridning kostar åtskillaga tusen.
Hemsidan är grunden i Internetmarknadsföring. Ren och avskalad, med en genomgående grafisk design. Inget plotter med olika typsnitt, fetstil, understrykningar och framförallt inga olika färger på text. Högs tre nivåer.  Proffsiga bilder. Så lite text som möjligt. Scrollning är inte att rekommendera. Inte en massa extrafunktioner, som folkomröstningar och räknare. Möjlighet att boka och betala direkt på webben.
Utmaningen är att få hemsidan väl postionerad av sökmotorer. Det finns företag som hjälper till med detta.

Jag vill passa på att varna för Media Analys. Det är ett tekniskt kompetent företag. Men deras affärsmetoder retar gallfeber på mig. De har en rak prissättning oavsett om det är multinationellt jätteföretag eller ett enmansföretag kostar det lika mycket. Om webbsidan ändras dagligen eller ligger statisk föranleder ingen skillnad. Det jag retar upp mig på i deras affärsmetoder är att de erbjuder ett aptitligt "prova på erbjudande". En kompetent och duktig säljare skräddarsyr ett rimligt litet paket. När prövotiden löper ut förlängs tiden automatiskt med ett år - och nu gäller full taxa, trots att de faktiskt gjort huvuddelen av jobbet får du betala mer än vad ett litet företag normalt kan acceptera. I mitt fall bytte jag webhotell, vilket innebar att Mediaanlys under tre månader inte hade access till hemsidan. Det tyckte MedialAnalys inte hade någon betydelse för deras debitering.

Jag som har skrivklåda kompletterar webben med en blogg. En företagsblogg bör vara korrekt och välskriven med ett vårdat språk. Jag tror på att vara personlig men inte privat. Startar man en blogg bör man ha en idé, vara frekvent och uthållig. Jag har valt att låta bloggen gå på egen hand, dvs inte placera den under Metrobloggen eller motsvarande. Det ger mindre genomslag men jag slipper reklam.

Facebook är idag en självklarhet. Via en grupp kan du samla nya, gamla och eventuella gäster. De väljer själva att gå med i gruppen. Man slipper att skicka ut oönskad information.

Det handlar mycket att få dessa kanaler att samverka. Budskap - spridning - fördjupning.

Nu står vi inför nästa utvecklingssteg är att hantera de mobila. Det har länge sagts att Internet är väl bra, men det behövs kartor och broschyrer för dem som redan är här. Det är sant och kommer att gälla ett bra tag till. Men parallellt har vi en snabbt växande grupp - de ständigt uppkopplade. Jag är inte särskilt imponerad av  "det är väl skönt att inte vara uppkopplad". Det är samma moralistiska argument som ska begränsa dataspel, förneka TV-tittande o s v.

En avgörande faktor är den kritiska massan, det vill säga hur många som har SmartPhones. Tidigare när jag var ute och missionerade om det "digitala samhället" brukade jag ställa frågan: Hur kul var det för den första innehavaren av en fax? (Förresten, går det att faxa till sig själv?)

Idag finns det bra många som navigerar genom tillvaron genom sin SmartPhone. Ännu är det "leksaksnivå" på många tillämpningar. Genom leken och kulturen utvecklas och förändras samhället. Förr satte luffarna en markering, på dörrposten, om hur folket i huset var. Snåla, snälla, argsinta osv. Idag tittar de mobila i sin apparat om det ställe de befinner sig på finns markerat i det gemensamhetsprogram de använder. Är de det markera de att "kilroy was here", ibland lägger de till ett omdöme. Detta är naturligtvis framtidens konsumentmakt. Här vill jag vara med och leka.

I akt och mening att vara med tidigt, men också på grund en äkta nyfikenhet på hur den snabba förändringen av samhället äger rum, har jag för Gästis del investerat i två SmartPhones. Här ska lekas och lära!




tisdag 14 september 2010

Det våras för turismen?

Jag fick tillfälle att träffa den nya turistchefen i Simrishamn, Sofie Bredahl. Det ger verkligen hopp för framtiden. Man lär naturligtvis inte känna en människa på ett par timmar. Däremot är ett par timmar en evighet om det är en person man inte gillar. Jag tyckte om allt i vårt samtal. Kan hon etablera en dialog med oss i näringen och sparka liv i politikerna kan vi ytterligare lyfta en positiv trend inom besöksnäringen. Hotet är naturligtvis att hon genom kompetens och frispråkighet blir ett hot. Det finns mer än ett exempel på att bra folk efter kort tid lämnar kommunen.

Jag vill inte på något sätt påstå att det stundande valet är ett ödesval för turismen. De 2,2 miljoner människor, 600 arbetstillfällen osv, betyder allt för vår regions överlevnad och utveckling. Att jag detta till trots påstår att detta inte är en ödesfråga i valet beror helt och hållet på att detta sker utan politikens medverkan. Inställningen hos politiker i Simrishamn är: "Lyckliga ägare av ett självspelande piano!" Vi som är krassa ställer frågan, hur många självförsörjande positivhalare har vi idag i Sverige?

Att jag ändå är optimistisk i min tro på Österlen och turismen  beror på alla de hårt arbetande familjeföretag som upprätthåller en unik service och kvalitet som uppskattas av alla de besökare som årligen dras till Österlen. Landskapets omväxlande skönhet är en given resurs, som endast marginellt påverkas genom politiska beslut.

Jag skulle vilja sätta upp några punkter som är viktiga för turismens utveckling. En politikerläxa om du så vill.

  • Sluta att betrakta besöksnäringen som en känslig fråga. Det som är bra för turismen är bra för fastboende.
  • Kommunens satsning på turismen är väldigt litet pengar, tala om det i klartext.
  • Ta fram en vision och strategi för besöksnäringens utveckling.
  • Klargör rollfördelningen mellan kommunen (turistbyrån) och näringen.
  • Turister bryr sig inte ett dugg om i vilken kommun de är, de besöker Österlen.
  • Engagemang i att bilda ett destinationsbolag Österlen.
  • Ta hänsyn till det på Österlen unikt stora antalet verkligt små företag i besöksnäringen.
  • Storsatsning på Internetmarknadsföring.
  • Skapa en dialog med näringen. *
Dialog kommer från grekiskan och betyder genom samtal. Etymologin bakom ordet (grekiska: διά (diá, genom) + λόγος (logos, tal, språk)) reflekterar inte nödvändigtvis hur ordet används. På grund av likheter mellan prefixen διά- (diá-, genom) och δι- (di-, två) kan man tro att en dialog alltid utspelar sig mellan endast två parter. Jämför monolog. (Wikipedia.)

söndag 5 september 2010

Hammenhög - hot spot.

Visst är det fantastiskt att den lilla hålan Hammenhög fullständigt sjuder av aktivitet och friska initiativ.

I går var det torgdag, ordnat av byalaget. Bakluckeloppis! Leif, proffsloppiskunden, har uppenbarligen förköpt sig och realiserar en del av sina fynd. Bredvid står Bengt och försöker kränga av e lösöre från Rävåkra B&B.

Här var fika och kaka, politiska partier på plats med parasoller, gratislotter och ballonger. 

Gustav hade återvänt från sommarjobb i  Båstad. Han sonderade intresset för ett gym i Hammenhög. Det skrev jag på , men ingen spinning (jag har cykel) och ingen aerobics (kvinnors hämnd på ett okoordinerat manssamhälle). Uppenbarligen var intresset stort eftersom Gustav tvingas tejpa på listan.

Det var ett trivsamt mingel. Om nu inte alla var där, så var det många.

Göran, byalagets egen Bindefeldt, jäktar mellan aktiviteterna. I bakgrunden center-C.G. språkande med advokaten Andebark, som vid förra valet blev åtminstone nästanvald till fullmäktige, men hoppade av på grund av tidsbrist. C.G. skulle bli betydligt bistrare en stund senare.

Dagens höjdpunkt var ett klassiskt valtal av Gudrun Schyman. Det slår mig vilken mediadomptör hon är. Hon har en CV med fula fläckar. Jag tänker på privat representation som hon försökte dela med oss skattebetalare, och "damkvinnofasoner" i form av taxiåkande långt utöver vad riksdagens normer tillåter. Men som han själv sa. "Man utvecklas". Ställ detta mot Mona Sahlins Toblerone som hon tvingas äta upp både på längden och på tvären. Att äta en Toblerone på tvären kan inte vara det lättaste!

Så var Gudrun på plats, mikrofonen i näven, och matchen kan börja. Litet kan vän av ordning undra varför hon talar mitt bland de andra partiernas statiska stånd. Nu heter partiet Feministiskt Initiativ, och det kan ju inte lastas för de andras initiativlöshet. Det är i Hammenhög det händer!

Som agitator och retoriker är Gudrun Schyman briljant. Den enda på torget som möjligtvis har samma känsla för hur en slipsten ska dras, är Carsten som slipar knivar för 40 kronor.

Center-C.G. var som ett åskmoln, vände ryggen till och vägrade att höra Gudruns provokationer. Så hettade det till! En folkpartiaktivist med orange keps (varför nu orange, association till den orange revolutionen i Ukraina?) varvade upp runt de brända stålarna i Visby. Eftersom hon var vårdbiträde(fråga inte mig om sambanden) var hon extra förbannad över att pengar eldats upp. Detta gav Gudrun tillfälle att sakligt berätta om bakgrunden. Två smarta killar från en PR-byrå donerade 100 000 kr, av privata, sparade och skattade pengar. De ville göra ett inlägg i debatten om de ojämlika löneförhållanden som råder mellan män och kvinnor.
De pengar som brändes motsvarar löneskillnaden per minut i Sverige. Antagligen är det mindre pengar än vad Folkpartiet lagt ut på orange basebollkepsar. Frågan vilket som har störst genomslagskraft. Grattis Fi till en  lysande informationskampanj till en anmärkningsvärt låg kostnad.

Ansvaret för patriarkatets skändliga effekter sitter som en rodnad på kinden för oss som är födda till män. Lika tungt att bära som arvssynden för en kristen.  Jag är helt med på att det råder en orättvisa mellan könen och att den är strukturell. Men om man nu försöker tränga en aning djupare i frågan och analysera en del av det retoriska budskapet, kröker sig en del av utropstecknen till frågetecken.

1. Hur ska löneskillnaden mellan en socionom och en civilingenjör elimineras? Ska vi ta från civilingenjören och ge till socionomen?  Hur ska vi då på en europeisk/global arbetsmarknad få ingenjören att inte flytta till Danmark? Eller ska vi genom att könen blir "de goaste vänner" öka tillväxten så att vi kan lyfta de grupper som har för litet betalt? Även om Fi talar om ideologier och föraktar kamrerer så har politiken ett ansvar för att hushålla med och fördela begränsade medel.

2. "Vi ringer - du springer" är en klatschig slogan som betyder att företag ringer in personal vid behov. Detta är enligt Fi en styggelse. Delvis håller jag med, ett IKEA, ett sjukhus och en kommun som har en tillräcklig kritisk massa på verksamheten kan genom en förändrad organisation och ett förändrat synsätt ta bort timanställda. Men se till pågående samhällsförändringar! I valtider älskar alla småföretagen. Men bortsett från denna semesterflirt så är det realiteter att andelen småföretag ökar och har verksamhet även mellan valen. I tjänstesektorn är det allom bekant att verksamheten går upp och den går ned. Möjligheten att få ett företag att etableras och överleva är att man kan leverera när efterfrågan finns. I tjänsteföretag sker ingen produktion som går att lagra. Att kunna erbjuda anställning och lön när det inte finns något att göra är utomordentligt svårt, för att uttrycka sig som japaner lär göra. Det går inte att pressa vatten ur en sten! Jag tror att andelen "vi ringer - du springer" kommer att öka. Tror inte Fi det vill jag veta hur de tänker lösa det.

Trots mina frågetecken kommer jag att rösta på Fi i kommunvalet. Min förhoppning är att de kan utveckla det i Simrishamn okända begreppet dialog, verklig dialog!