torsdag 7 oktober 2010

Radikal värdekonservatism.

Jag är en stor vän av radiolyssning och det är P1, som gäller. Förutom när P4 sänder radiosport. I min nuvarande livssituation är det egentligen bara i samband med tillredning av frukost och vid bilkörning, som det blir lyssnat med ordning. Igår när jag hade ett ärende in till Simrishamn kom jag att lyssna på Meny med Tomas Tengby. Jag sörjde när det gamla "hederliga" versionen från Kalmar lades ned. Nu får erkännas att Tengby börjar få stil på den nya versionen. Min uppfattning om mannen är att han är en strålande radioman, men en katastrofal TV-man.

Det inslag i Meny, som jag gillade, handlade om kaffe. Svenskarna dricker i snitt tre koppar om dagen, vilket överträffas i världen endast av finnarna. Det var en ordentlig genomgång av det ursvenska och unika begreppet "fika". En social företeelse där man i kollektiva former kliver av, pratar, eller egentligen konverserar, om viktiga saker som livet och samtiden. Det ska inte förväxlas med kaffe på maten eller en mugg hett kaffe från macken, 7-Eleven eller i tunnelbanegången. Förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe ett informellt kitt på varje arbetsplats. Ett sätt att umgås eller få ett nödvändigt stopp, utan annat syfte och innehåll än att dricka kaffe med andra.

Det berättades om ett par unga entreprenörer  som öppnat fyra fikaställen i New York. Det har gått bra för dem. Amerikanerna älskar färdiga koncept, gärna importerade. Killarna berättade om att de skaffat ett antal stamkunder som med förtjusning tar med sig vänner och bekanta på "Swedish fika".  I denna belysning känns det bedrövligt, om än förståeligt, att Fröken Östergren i Hammenhög stänger på obestämd tid.

Ett antal kaffeprofiler i Göteborg var samlade för att diskutera trender innom kaffe- och kafékulturen. Det var här den värdekonservative belönades. Bryggkaffet står inför en renässans och ett erkännande. Under espresso- och lattetperioden har det gamla hederliga bryggkaffet fått en undanskymd roll, även om jag är övertygad om att det behållit sin dominerande ställning i hemmen. Vid tillredning av espresson har man satsat på kostbara kvalitetsbönor. Detta har efterhand väckt tanken att man borde ha samma kvalitetstänkande när det gäller bryggkaffe. De göteborgska kaffeprofilerna vittnade om att efterfrågan på bryggkaffe ökar, inte bara  bland gamla förstockade konsumenter utan även bland unga människor.

Vi har haft diskussionen hos oss på Gästis. Två tredjedelar i företagets "hårda kärna" har propagerat för en espressomaskin. En tredjedel har trögat och gjort passivt motstånd, med argumentation efter tre huvudlinjer:

  1. En gästgivaregård är inget latteställe. Här är gammalt hederligt bryggkaffe rätt.
  2. Utrymmesskäl. En maskin ska vara ansluten till vatten och tar ett jäkla utrymme.
  3. Kostnadsskäl. Det finns ingen som ger bort espressomaskiner och för professionellt bruk är det en betydande investering (nära nog i nivå med en jukebox). Efterfrågan är framförallt en sommarföreteelse.
I vår bryggkaffeenklav har vi satsat på kvalité - endast det bästa är gott nog. Vi köper Walters Kaffe. Det är ett litet rosteri som funnits sedan 50-talet. Historien förtäljer att Walter Ericsson tidigt valde att inte följa trenderna att sänka kvalitén på inköpen av råkaffe, för att öka marginalerna. Istället valde han att höja standarden på kaffet och inrikta sig på specialbutiker, finare restauranger och kaféer. !958 bestämde sig Walter för att ta fram en egen blandning. Han låste in sig i kaffeprovrummet och började laborera. När han var färdig bjöd han in hemmafruarna, i området,  på fika.  Med högsta betyg och tummen upp från samtliga började han rosta Walters Lyxblandning. När familjen Henriksson, som idag driver Kaffemagasinet, sålde in kaffet till oss skedde det lika enkelt som självklart. Inget snack, en kanna bryggdes, vi fick smaka - sedan var saken klar.

Kaffet odlas i Sydamerika på över 1600 meters höjd. Bönan mognar långsamt, vilket ger ett fylligare kaffe med en underbar sötma och ett minimum av garvsyra. Att kaffet är fair trade, organic och kravmärkt känns extra bra. Ska bryggkaffe och espressokaffe tävla om vår gunst ska naturligtvis råvaran hålla jämförbar kvalitet.

De göteborgska kaféguruna talade också om te. Tedrickning ökar och det är en mycket kvinnodominerad gren. Ute är de, som jag tycker, vedervärdig fruktblandningarna. Svart te och klassiker som Earl Grey har återerövrat sin plats i solen. Det finns tenördar, vars önskemål kan vara svåra att tillgodose fullt ut. Ekologiskt är en självklarhet för tedrickarna. Vi har hittat en mycket bra televerantör i Johan & Nyström. Vi tillhandahåller fyra sorter. Jag uppfattar nog att Earl Gray är den populäraste även om grönt te och roibus har en stark ställning.