Val i rötmånaden?

En av oss är i Stockholm och kramar barnbarn. Efter att ha utfordrat några gäster, som firat föräldrarnas 30-åriga bröllopsdag, med frukost och städat rummen, gav jag och krögarwannaben oss ut på shoppingrunda. Grabbhalvan, som faktiskt hunnit bli medelålders, har fått bröllopsbestyr. Att hyra en frack är för enkelt, men jag ställer gärna upp, som smakråd, moraliskt stöd eller bara sällskap. Jag säger bara - varför ska man springa i olika affärer när Eckerlunds finns? Just nu lutar det åt en Teflon-kostym. Det låter mycket intressant. Det skulle kunna vara en skyddsdräkt för servitörer. Medan J provade och våndades hittade jag en nappakavaj som de mer eller mindre gav bort.

Efter så många överväganden blir kaffesuget övermäktigt. Kära, goa Café Olga, en favoritmiljö. Först antikvariatsdelen! Elsie Johanssons Näckrosträdet på CD, uppfyller helt kriteriet ingen lättviktsdeckare. 11 timmar - räcker till Stockholm och tillbaka.

Vad jag gillar med Café Olga är, förutom kombinationen fik/boklåda/ antikvariat, är de vackra fönstren och att man vågat vara rationell - en fungerande inredning och utrustning, som man kan vänta sig på ett café. Litet problem var det med utrustningen, kaffekvarnen hade gått sönder så det fick bli vanligt bonnakaffe.

När jag ändå var i Tomelilla spanade jag in valaffischerna. Denna lätt patetiska kvarleva vårdas i Tomelilla. Porträtt på människa i A2 format och partibeteckning. Hur många röster ger det?

I Simrishamn förefaller det vara enbart sossarna som använder affischer. Det kan väl finnas endast en förklaring till det.
- Så har vi alltid gjort.

Denna grötiga bildkomposition vänder sig till bilister. Jag tog fotot från 3,5 meter - trots denna aggressiva propaganda vidhåller jag, Fi i kommunvalet.

När jag kom hem och vittjade brevlådan fick jag närmast en chock, vilket var meningen antar jag. Det var Skånepartiet som ville ha min röst. Redan i början av 80-talet när jag bodde i Skåne var galenpannan Carl P. Herslow i farten och talade om ett självständigt Skåne. Han bjöd på snaps på valmötena. Jag säger bara att så mycket brännvin finns inte på jorden, som skulle få mig att att rösta på denna vettvilling. Jag lägger inte ut en länk till dessa idioter.

Någonstans är jag litet orolig att jag via skattsedeln är med att bekosta utskicket av 580 00 brev. Ibland känns demokratin kostsam!

Dartspel för blinda.

Jag kommer ihåg ett yttrande från den tid jag var ledare i ett innebandylag. Svålen sa: "Det finns bara ett skäl att rösta och det är att det är gratis."

Fullt så långt har jag inte kommit i mitt politikerförakt och framförallt har jag en stor respekt för demokratin. Men svårt är det. 


En utveckling jag iakttagit är att medias roll har blivit större. Pålästa journalister möter mediatränade politiker. Personerna lyfts fram på ett sätt som gör att partierna försvinner. Det har blivit som en såpa och påverkad från TV-mediet känns det mer som man ska rösta ut i stället för att rösta in. Opinionsmätningarna ger oss ställningen i tävlingen. Valrörelsen har  blivit en distanserad tillställning som utspelas inför våra ögon. Utspel, taktik och allianser, som presenteras av den mest mediala, kompletteras med TV-soffor och jippobetonade utfrågningar. 


En annan tendens är att vänster/högerdimensionen har förändrats och i praktiken ersatts av fem mittenpartier samtidigt som miljöfrågorna och genusperspektivet lyfts upp på ideologisk nivå. Vi är allt mindre traditionsstyrda i våra val. Herregud - en gång satt jag i fullmäktige för VPK, idag är Vänsterpartiet det minst tänkbara av de etablerade partierna. Vad liknar det att en partiledare, som inte för så länge sedan kallade sig kommunist, är så skitnödig att han i en utfrågning i radion väljer Jesus framför Che Guevara. (Exempel på jippobetonade utfrågningar.) Jag tycker Ohly har litet svårt att förstå sambandet mellan välstånd och välfärd. Som jag ser det är välstånd ett tillstånd som man uppnår genom att streta på i sitt anletes svett. Välfärd är sättet att använda välståndet eller fördela det om man så vill. Att öka på andelen som jobbar med välfärd är ibland nödvändigt och önskvärt, men det ökar inte välståndet. Fler anställda i stat, kommun och landsting ökar inte landets välstånd, och jag har inte hört hur Vänsterpartiet tänker göra för att slå vakt om välståndet.


Jag gjorde en avstämning av mina åsikter genom att använda Sveriges Radios valkalkylator. Resultatet var förvånande och och jag tar avstånd från det. Jag kan utan vidare acceptera att SD och Piratpartiet hamnade i botten. En av sönerna som är feminist och åtminstone ideologiskt mörkrosa, och jobbar på diskrimineringsombudsmannen fick SD på fjärde plats. Där fick han något att suga på! Mitt problem, som ateist och skeptiker till vårdnadsbidrag, fick KD på en klar första plats. Nu är  vi, dessbättre, inte är så rationella att vi går på vad partierna mer eller mindre populistiskt skrivit in i ett partiprogram. Vi följer våra fördomar och vad partiet har för historia, trovärdighet och vad vi tror om deras genomförandeförmåga. 


För min del fyllde jag i även Expressens valkalkylator, inte minst för att den gick att kopiera som bild till bloggen. Resultatet blev delvis annorlunda. Plötsligt seglade SD upp en bra bit, utan att jag ändrat uppfattning avseende invandring och slöjförbud och acceptans för att bygga moskéer. 


Folkpartiets höga placering i båda simuleringarna irriterar mig en aning, eftersom jag inte kan tåla fanjunkare Björklund. Hans ordning och redakorståg, inte minst i skolan, har inte imponerat på mig. Visionslöshet och brist på underliggande metoder blir inte bättre av att man mäter resultatet och talar om det för dem som inte håller måttet. Jag kan heller inte glömma partiets populistiska utspel i valrörelsen 2002 när man drog åt tumskruvarna på invandrare.


För mig är synen på småföretagande en mycket avgörande fråga. Detta av egoistiska skäl men framförallt för att jag är väldigt övertygad att framtidens välstånd har sin drivbänk i småföretagen. Jag får försöka bortse från att partiledare uppträder som om hon gick på något.


Min misstro mot socialdemokratin är inte i första hand mot partiet, som sådant, utan Mona Sahlin och Tomas Östros som personer.


För närvarande verkar det som att jag kommer att rösta på Centern i riksdag - småföretagarpolitiken. I kommunvalet ska jag rösta på Fi. Jämställdhetsfrågorna är självklart viktiga och en framtidsfråga. Jag har definitivt inget emot att se Gudrun Schyman syresätta fullmäktigeförsamlingen i Simrishamn. Jag vet att jag i Fi får en förkämpe för bibehållna byskolor, en hjäretfråga för mig och en överlevnadsfråga för bygden.

Valkalkylator 2010-resultat

Jag gjorde Expressens Valkalkylator 2010-test och fick följande resultat:

Centerpartiet

Folkpartiet

Moderaterna

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Piratpartiet

Sverigedemokraterna

Socialdemokraterna

Feministiskt initiativ

Vänsterpartiet

Gör testet på Expressen.se Du med - klicka här!

Nu är det dags att vända strömmen.

Beroende litet på hur man räknar, har Österlen 18 krogar som nämns i White Guide. Blekinge har 8 och Halland 14. De krogar som uppnått denna nivå har åtminstone en mycket bra kock, vilket gör att man kan hålla öppet året om. Som alla vet är Österlen en utpräglad säsongsdestination. Jag har hört siffran 2 miljoner besökare under sommaren. Hos alla oss som är verksamma härute upprepas som ett mantra "Vi måste förlänga säsongen".  Vi har hos oss sett en uppgång av besökare även utanför högsäsong. Jag tror att det är en trend som kommer att fortsätta. Intresset för vällagad mat,  i en genuin miljö, med lokala råvaror,är mycket stort.

Vid sidan av ett ständigt brottande med dålig lönsamhet, marknadsföring och utveckling finns svårigheten att få tag i kompetent personal. I synnerhet gäller detta högsäsong. Begåvningar med ett brinnande intresse drar västerut. Köpenhamn och Malmö suger upp de ungdomar som verkligen vill satsa på kockyrket. Det är fullt förståligt att unga människor lockas av storstaden, ett överflöd av jobb och bättre löner.

På något sätt har vi lyckas få tag i sommarpersonal hittills, med andan i halsen och i sista minuten. Inslagen av tur känns litet för stort för att man ska känna sig lugn. Vad jag kan påminna mig har vi aldrig fått tag i någon kock som är utbildad på Österlen. Kockutbildningen i Simrishamn har ett grundmurat lågt anseende. Jag kan bara konstatera att våra kontakter med utbildningen är obefintliga. De praktikplatser vi kan erbjuda ligger på lördag, söndag och kvällar, och det går inte ihop. Om det måste vara så vet jag inte, ingen har diskuterat det med mig. Ett problem som skolan har, är att mindre än en handfull av dem som utbildas kommer att jobba som kock.

Vad Österlen behöver är en attraktiv vidareutbildning till gourmetkock. Det är inte rocket science att dra igång en 40-veckors KY-utbildning (Kvalificerad Yrkesutbildning). Akademi Båstad har en. Det finns ett otal inom andra yrkesområden. Med alla de bra krogar som finns på Österlen är det inget problem att uppfylla kravet att huvuddelen av utbildningen ska vara arbetsplatsförlagd.

Är det någon som är intresserad av att engagera sig i detta är ni välkomna att höra av er till mig. Endast döda flyter medströms, hörde jag ett citat, som jag gillar.

Mer om teknik.

Gästis är utrustat med ett trådlöst nätverk. På senare tid har mer än en gäst påstått att man inte hittar nätverket. Enligt min normala strategi i tekniska frågor - vänta och se. Igår kväll hade en gäst ett icke förhandlingsbart behov av att komma åt sin e-post.

Jag tog in vår bärbara på Gästis och kunde, som andra, konstatera - inget nätverk. Gästen fick följa med in i privaten och det akuta problemet var löst. Då kom lösningen till mig som i en uppenbarelse. Jag hämtade en såg och kapade den vilt växande flädern på norrsidan. Och se - nätverket var uppe igen. Jag har en antenn som skymdes av buskaget. Så kan det vara för oss som lever i växtzon 1.

Nöjd var jag - problemet identifierat och löst på egen hand, kostnadsfritt. Framförallt är jag väldigt nöjd med att slippa utsättas för nesan, när en debiterande tekniker, konstaterar att problemet är eftersatt trädgårdsskötsel.

Statistiken ljuger aldrig.

I den dallrande hettan, strax innan österlenturismen nått sin kulmen, damp en broschyr från "Tourism in Skåne" ned i brevlådan. Det var en redogörelse för turismen i  Skåne under 2009. Jag tycker sådant är perverst roligt.

Jag fick mig till livs en definition av turism:
"Turism omfattar människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin ordinarie omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften."


Det hade jag ingen aning om, jag trodde att turism per definition var knutet till fritid. Då vet jag att vi är inriktade på fritidsturism.

Några nyckeltal för Skåne:
Omsättning 17,7 miljarder kronor.
Sysselsättning 12 400 årssysselsatta.
Totala skatteffekter ca 2,0 miljarder kronor.


Jag fick bekräftat att de flesta turisterna kommer fån Skåne, följt av Stockholm och Västra Götaland.
Av utländska besökare har danskarna passerat tyskarna med hästlängder under 2009. På tredje plats kommer britterna, något som vi inte märker så mycket av på Österlen.

Simrishamn är den kommun i regionen har flest hotell efter Malmö. En häpnadsväckande information, även om det  mestadels rör sig  om "mikrohotell".Räknar vi antal bäddar rasar vi till 6:e plats. Jag tror att det är just småskaligheten och mångfalden som gör Österlen till Österlen, även om utvecklingsbyråkaterna inte håller med mig. Storskalighet och tillväxt är deras bästa. Nu är det ju i praktiken så lyckligt att det är vi på anläggningarna som bestämmer.

Jag skulle önska att politikerna, inte minst i Simrishamn, reflekterade över siffrorna och ville förstå och agera efter betydelsen av branschen turism. Det spelar ingen roll om plåtslagare, bönder och kamrerare blir sura. Utan turister stannar Österlen!

Efter detta mödosamma tankearbete var jag alldeles svettig. Dags för en tur till stranden. Den snabbaste vägen mellan två punkter är en rak linje, alltså Borrby Strand. Kocken som för dagen slitit sig från spisen, litet osäker i den ovana miljön får man anta, satte igång att baka sandkakor.

Längs strandkanten fanns ett band av tång som inte luktade Chanel No. 5.

Damerna samlade mod och styrka genom korsordslösning.

Jag försäkrar att alla badade trots att det inte var särskilt varmt. Julius var dock återhållsam med badandet och föredrog att bli buren av farmor. Den nybadade modern avvisades som bärare, såsom varande "kall och äcklig".

Ingen av oss är längre mycket för att sitta i solen och pressa. Däremot är vi alla med en viss regelbundenhet hungriga.

Efter en ovanligt kort överläggning enades vi Norra Skolan i Brantevik. En stilsäker och lugn oas. Man har på något vis återskapat skolkänslan när den var som bäst...Den blomstertid nu kommer. Goda mackor bra gaspacho. Trädgården är suverän och i princip underhållsfri. Norra skolan är verkligen en gemensam favorit.



Och så bor Nisse där. Han är halvsyskon till Doris. Som en riktig Airdale, nyfiken och kontaktsökande, kunde han trots värmen inte låta bli att komma fram och hälsa - och naturligtvis bli duktigt påklappad.

Stora förändringar

Häromdagen revolutionerade min världsordning så radikalt, som inte skett sedan övergången till högertrafik 1967. I vår trädgård omges vi av gigantiska aromatiska bestånd av vad jag ansett vara doftjasmin. Så kommer Henrik, hårfrisörskans make, och delger på sitt inte  helt försynta sätt att det inte heter jasmin utan schersmin. Det är klart man blir förbannad! Ännu mer förbannad blir man, efter att ha gått till källorna, och fått verifierat att jasmin i vårt land är en krukväxt eller ett flicknamn. Plötsligt har vi en trädgård som gör oss självförsörjande på doftschersmin!

Vid vidare inventering av våra odlingar ser jag att i den del av vårt gods, som vi kallar "privaten", har det vilda björnbärssnåret vuxit sig starkare än någonsin. Om det nu, Henrik, får fortsätta att heta björnbär. Av blomningen att döma blir det ett bra björnbärsår, förutsatt att det blir fortsatt soligt. Jag ser fram mot att göra marmelad, smaksatt med rom och vanilj. (Ska jag vara alldeles korrekt, var det Eva som gjorde marmeladen, men jag plockade björnbären.) Förra året kunde vi bjuda frukostgästerna   vår egen marmelad långt in på den vår, som inte var någon vår.

I övrigt går jag och förbereder att reducera alliansens skattebas. Jag funderar på att göra ett allvarligt försök att sluta snusa. Kanske är det inte så lätt att avveckla denna ursvenska sed, som varit mitt andra jag sedan fyrtiofem år. Är det något som jag är riktigt bra på så är det att snusa! Men har min storasyster kunnat sluta borde väl jag också kunna.

Brottsbekämpning.

Den nya kassalagen föreskriver att man ska ha ett godkänt kassaregister och en s k svart låda som loggar varje transaktion. Så kan en haverikommission rycka ut om affärerna havererar. Jag har inte så mycket synpunkter på detta för egen del, även om jag sympatiserar med riktigt små företag som får en alltför dryg kostnad.

Vad jag höjer på ögonbrynen är att det räcker inte att man har ett godkänt kassa system, man måste inom en vecka anmäla detta till skattemyndigheten. Dvs man har skyldighet att anmäla att man följer lagen.

Detta ger oanade möjligheter att spara pengar för staten och andra myndigheter. I praktiken har man ju inom flera områden upphört med stöd och rådgivning. Numera tillämpas t ex inom livsmedelsområdet så kallad egenkontroll. Inom brandsäkerhet är det snarlikt.

Varför inte löpa linan ut, eftersom de rättsvårdande myndigheterna inte hinner utreda majoriteten av brott och än mindre lagföra småtjuvar m fl. Inför egenkontroll!

Analogt med anmälningsskyldighet att man följer kassalagen skulle man kunna införa en generell anmälningsplikt att man följer alla lagar:

- Jag har inte slagit min fru.
- Jag har inte kört rattfull.
- Jag har inte snattat.
- Jag har hållit hastighetsgränserna.
- Jag har inte spionerat.
och så vidare.

Alla som inte har skickat in sin "laglydighetsförsäkran" får böta.

Ett litet problem blir det om någon anmäler till exempel att de slagit sin fru och spionerat. Då tycker jag att man lägger ansvaret på deklaranten att bevisa detta för domstolen. Detta skulle ge en fantastisk avlastning för polis och åklagare. Samtidigt som vi skulle få ett icke obetydligt tillskott till statskassan.