Härom dagen upptäckte jag en grupp på Facebook som heter: Dags för Robert Dahlström att sluta på Ystads Allehanda. Oreflekterat gick jag med och tyckte att det var precis vad jag längtat efter. Så blev jag litet hjärtnupen och tänkte hur ledsen jag skulle bli om det fanns en sådan grupp om mig, i tillämpliga delar.
Å andra sidan vore det hemskt om man inte skulle kunna kritisera företeelser bara för att man inte är "bättre själv" eller att föremålet för kritiska synpunkter skulle ta illa vid sig. Vi skulle hamna i en omvänt Janteland. Robert Dahlskog är en offentlig person och makthavare, som sådan måste han få ifrågasättas. Däremot tycker jag att man kan utveckla och förklara sin ståndpunkt.
Jag försökte reda ut en del förutsättningar, men Ystads Allehanda är återhållsam med information om sin organisation. Jag tror att Robert Dahlskog är ansvarig för kulturredaktionen och därmed ansvarig inte bara för vad han själv skriver, utan för hela kulturbevakningen.
Min första invändning är att det skrivs alldeles för litet om den småskaliga lokala kulturen. Ystad och Österlen har en extremt hög kulturell aktivitet och ambition. Allt är inte bra, det vill jag inte hävda. Men det är en samhällsföreteelse som påverkar regionen och livet för många människor. Företeelsen har observerat och diskuterats i andra media. Det är också något som påverkar inflyttningen till regionen.
Redaktör Dahlström har hittat ett enkelt sätt att skenbart framstå som produktiv. En daglig krönika framstår som väldigt flitigt. Men innehållet för många av oss läsare är helt poänglöst, annat än som en dokumentation av livsleda och isolation. Uppläggningen är för privat, utan spets och humor. Jag kan numera veckocykeln där helgens planering av måltiden beskrivs. Redaktörens självbild som stjärnkock och förakt för restaurangnäringen är provocerande och okunnig. Det andra temat som globetrotter med förankring i Frankrike, Spanien och Thailand och skildringen av dessa utsökta kök står mig upp halsen. Om det någon gång hettar till kryper redaktören bakom att han har skämtat och i övrigt berättar han om alla mail och samtal han fått. Det är inte mycket transparans i den debatten! Lägg ned krönikan och låt redaktören Dahlström skriva en blogg som flera av hans kollegor gör. Det är ett kostnadseffektivt sätt att hantera denna typ av prat ut i det blå. Feedbacken är öppen och man får en absolut mätning av antal läsare.
Kulturredaktörens isolerade liv i sin lägenhet i sin lilla stad lyser av "det var bättre förr"- konservatism. Kom in i matchen! En inbjudan till en vernisage är inte en förolämpning utan en möjlighet. Huvuddelen av kulturaktiviteter sker utanför kontorstid och utanför Ystad. I det moderna samhället är vi många som har flexibel arbetstid. Integriteten att skriva om det man ser inskränks inte av att galleristen, arrangören, gärna vill att redaktionen kommer dit.
Finns det ingen tidningsledning som ser hur kulturbevakningen, från en låg nivå, tunnas ut? Det verkar inte så.
Då är det fullt berättigat att opinion bedrivs i sociala media, Facebook. Tycker du som många andra att kulturskriverierna i Ystadsallehanda är för dåliga - gå med i gruppen. Det är inte mobbning!
torsdag 9 december 2010
söndag 28 november 2010
När kommunen leker affär.
Ursäkta om jag plumpar mot den goa adventsstämningen. Allt kan inte vara idyll, man måste få vara litet förbannad också.
I sin passion för trycksaker har Simrishamn kommit på ett fiffigt sätt att producera dessa på andras bekostnad. På kort tid har jag snubblat över två exempel.
Av tradition har kommunerna gett ut en turistinformation som heter Guiden. I år, när alltfler överger trycksaker, storsatsar man med att utöka formatet till ett magasin. Jag har tidigare bloggat om detta. Kritisk är jag fortfarande. Idén är att Arkivbild designar magasinet och kränger annonser på längden och tvären: Turistbyråerna förser den med innehåll. Vi som träffar turisterna under en längre tid, har en relation, har inget, och då menar jag inget, inflytande och påverkansmöjlighet när det gäller det stolta magasinet. Vi förväntas köpa annonser, billigt säger turistbyrån, men det beror på att de inte känner marknaden.
Det andra exemplet är när det gäller turistkarta. Ett företag som heter Kartguiden ringde upp mig och ville sälja en annons på tavlan som visar kartan och tillhandahåller karta på olika ställen i Simrishamn. Nästa steg är väl att man kan få köpa annons på färgburken, man använder för att måla tavlan där kartan ska sitta. Eftersom jag redan annonserar i en karta producerad av några som kallar sig Kartverket, blev jag litet nyfiken och började gräva.
Att Kartguiden erbjöd mig att vara med i "kommunprojektet" gjorde mig litet lurig. När jag avböjde annonsering informerade säljaren om att jag använde den digitala kommunkartan på min hemsida, eftersom jag inte köpte annons uppmanades jag att ta bort den. Jag ber honom skicka information om "kommunprojektet".
Här läser jag med skräckblandad förtjusning ett rekommendationsbrev från kommundirektören Staffan Tellman. Där talar han om att de skrivit ett 5-årigt samarbetsavtal. Han uppmanar oss företag att kontakta Kartguiden för att köpa annonser.
Förutom att kommunen gör sig till säljare av Kartguiden ger man dem monopol på att exponera sina kartor på Turistbyrån. Det känns inte så juste gentemot oss som valt att medverka i andra kartor.
Det kan ju verka smart! Men nu är det inte kommunens uppgift att vara smart utan att hantera våra skattepengar på riktigt sätt och till rätt saker. Detta regleras i en mängd lagar, främst kommunallagen och Lagen om Offentlig Upphandling, som är medborgarnas skydd mot korruption och godtycke.
Mina främsta invändningar är:
I sin passion för trycksaker har Simrishamn kommit på ett fiffigt sätt att producera dessa på andras bekostnad. På kort tid har jag snubblat över två exempel.
Av tradition har kommunerna gett ut en turistinformation som heter Guiden. I år, när alltfler överger trycksaker, storsatsar man med att utöka formatet till ett magasin. Jag har tidigare bloggat om detta. Kritisk är jag fortfarande. Idén är att Arkivbild designar magasinet och kränger annonser på längden och tvären: Turistbyråerna förser den med innehåll. Vi som träffar turisterna under en längre tid, har en relation, har inget, och då menar jag inget, inflytande och påverkansmöjlighet när det gäller det stolta magasinet. Vi förväntas köpa annonser, billigt säger turistbyrån, men det beror på att de inte känner marknaden.
Det andra exemplet är när det gäller turistkarta. Ett företag som heter Kartguiden ringde upp mig och ville sälja en annons på tavlan som visar kartan och tillhandahåller karta på olika ställen i Simrishamn. Nästa steg är väl att man kan få köpa annons på färgburken, man använder för att måla tavlan där kartan ska sitta. Eftersom jag redan annonserar i en karta producerad av några som kallar sig Kartverket, blev jag litet nyfiken och började gräva.
Att Kartguiden erbjöd mig att vara med i "kommunprojektet" gjorde mig litet lurig. När jag avböjde annonsering informerade säljaren om att jag använde den digitala kommunkartan på min hemsida, eftersom jag inte köpte annons uppmanades jag att ta bort den. Jag ber honom skicka information om "kommunprojektet".
Här läser jag med skräckblandad förtjusning ett rekommendationsbrev från kommundirektören Staffan Tellman. Där talar han om att de skrivit ett 5-årigt samarbetsavtal. Han uppmanar oss företag att kontakta Kartguiden för att köpa annonser.
Förutom att kommunen gör sig till säljare av Kartguiden ger man dem monopol på att exponera sina kartor på Turistbyrån. Det känns inte så juste gentemot oss som valt att medverka i andra kartor.
Det kan ju verka smart! Men nu är det inte kommunens uppgift att vara smart utan att hantera våra skattepengar på riktigt sätt och till rätt saker. Detta regleras i en mängd lagar, främst kommunallagen och Lagen om Offentlig Upphandling, som är medborgarnas skydd mot korruption och godtycke.
Mina främsta invändningar är:
- Båda tjänsterna ska upphandlas i konkurrens. Det har ingen betydelse om eventuellt kommunen får tjänsterna "gratis". (Även direktupphanling är en upphandling som ska vara dokumenterad.)
- Kommuntjänstemän bör inte skriva rekommendationsbrev, som används i marknadsföringen.
- Ett femårigt avtal är exceptionellt långt avtal. Huvudregeln är 3 år med möjlig förlängning.
- Om man har ett samarbete om kartor, borde man ha förhandlat fram rätten att använda den digitala kartan även om man inte vill köpa annons av Kartguiden.
- Det finns likvärdiga alternativ till Kartguiden, dessa borde få samma rätt att sprida sina kartor via Turistbyrån.
lördag 20 november 2010
Kultur - javisst, men först en rejäl pension.
Jag har funderat en del över vad kultur är. Något neurotiskt är det över begreppet. Och något som speglar tidsandan. Historiskt har det varit olika saker som definierat en elit. För länge sedan var det att vara av god börd. Att vara rik eller åtminstone ekonomiskt oberoende var under en period tecken på en fin människa. Ett slag var det fint att vara intelligent. Sedan var det att vara kreativ - vad man nu menade med det. Idag är det kanske att arbeta med kultur som gör en människa nobel? Jag kan inte annars riktigt förstå denna överproduktion av kulturarbetare, dömda till ett liv i fattigdom, långa perioder av arbetslöshet, om man överhuvudtaget kommer in på den tänkta arbetsmarknaden. Det känns inte riktigt rätt att locka in en massa ungdomar på sådana utbildningar.
Till att börja kan det vara idé att försöka definiera vad som är kultur, och det är inte det lättaste. Det är lika snårigt som att bena ut vad konst är. Den gode Amit Sen, här i byn, bedrev ett konstprojekt med ett ordentligt statligt stöd. Jag frågade honom, vad konst är. Han hade ett enkelt svar. "Konst är vad någon etablerad i konstvärlden säger är konst." Hans ambitiösa projektplan, som gick ut på att utforska hur konst kunde utveckla en by på landet (ungefär, om jag kommer ihåg rätt) gav ett stöd över flera år på (fortfarande om jag är rätt informerad) 1,5 mkr. För detta ordnade han bilkonsert, klädde ut bybor i vita overaller och lekte hela havet stormar utanför ICA. Eftersom det av någon nämnd bedömts som konst var det alltså konst.
Det kanske hade varit intressant att få en bedömning av Riksrevisionen av bidragsutdelningen, kanske hade de ställt sig tveksamma för att inte säga negativa. Men lik förbannat hade det varit konst enligt Amits definition.
Kanske gäller samma definition för kulturen. Det känns i varje fall väldigt slutet, elitistiskt och inavlat. Det gör mig litet bekymrad eftersom utvecklingsbyråkraterna i en ökande omfattning börjar tala om kultur som en drivkraft för tillväxt och utveckling. Jag blir alltid orolig när charlataner börja sprida koncept och tala om utvecklingsmodeller som vilar en bräcklig tankegrund, ofta en hemknådning av något man hört på ett inspirerande seminarium.
Wikipedia:
Vad är då den allmänna uppfattningen om kultur? Jag tror tyvärr att det ligger mycket i Amits konstdefinition. Möjligtvis drev han med mig, men det gör det inte mindre intressant. Om kultur är det som kuturetablisemanget kallar kultur, kan man känna igen tankegods från Marxismens kaderideologi och prolatariatets diktatur i överförd bemärkelse.
Jag tror att man behöver ha ett vidgat kulturbegrepp och ska det få en betydelse krävs det kontinuitet och uthållighet. Garaget, Kulturum, som jag till min stora glädje ser ska ha en utställning igen, Valnöt och Kaprifols konsertverksamhet är uppenbart viktiga men inte hela sanningen.
I mitt kulturbegrepp är till exempel Hammenhögs Frö kultur. Tulpanfesten, idéträdgården och blomsterfälten. Tyvärr verkar epoken över.
Jeppsons Möbler är kultur. Envis uthållig satsning på kvalitetsmöbler, mot alla odds. Det är roligt att uppleva en nytändning i företaget.
Hammenhögs Gästis är kultur. En ofördärvad men nyrenoverad miljö. En historia på över 300 år. En utveckling av gastronomin, som upmärksammas i media. Ungefär 10 000 besökare per år, 40 000 unika besökare på hemsidan per år och 15 000 unika på bloggen under ett år.
Jag som är litet förtjust i att strukturera skulle vilja dela in oss kulturaktörer i tre grupper:
De som lever av kultur.
De som lever med kultur.
De som lever för kultur.
Vi tillhör grupp 2.
.
Till att börja kan det vara idé att försöka definiera vad som är kultur, och det är inte det lättaste. Det är lika snårigt som att bena ut vad konst är. Den gode Amit Sen, här i byn, bedrev ett konstprojekt med ett ordentligt statligt stöd. Jag frågade honom, vad konst är. Han hade ett enkelt svar. "Konst är vad någon etablerad i konstvärlden säger är konst." Hans ambitiösa projektplan, som gick ut på att utforska hur konst kunde utveckla en by på landet (ungefär, om jag kommer ihåg rätt) gav ett stöd över flera år på (fortfarande om jag är rätt informerad) 1,5 mkr. För detta ordnade han bilkonsert, klädde ut bybor i vita overaller och lekte hela havet stormar utanför ICA. Eftersom det av någon nämnd bedömts som konst var det alltså konst.
Det kanske hade varit intressant att få en bedömning av Riksrevisionen av bidragsutdelningen, kanske hade de ställt sig tveksamma för att inte säga negativa. Men lik förbannat hade det varit konst enligt Amits definition.
Kanske gäller samma definition för kulturen. Det känns i varje fall väldigt slutet, elitistiskt och inavlat. Det gör mig litet bekymrad eftersom utvecklingsbyråkraterna i en ökande omfattning börjar tala om kultur som en drivkraft för tillväxt och utveckling. Jag blir alltid orolig när charlataner börja sprida koncept och tala om utvecklingsmodeller som vilar en bräcklig tankegrund, ofta en hemknådning av något man hört på ett inspirerande seminarium.
Wikipedia:
Kultur har främst två betydelser; andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster; i vardagligt tal är den första betydelsen den vanligare. Ordet kultur kommer från latinets, cultura av cultus, som betyder odling, och som etymologiskt hör samman med ordet kult. I sin ursprungliga betydelse förekommer det i till exempel bakteriekultur.
Kultur kan definieras som livsmönster t.ex. språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle". Som sådant inkluderar detbeteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem ochkonstarterna. Kultur refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt. Den höga kulturella förmågan har länge betraktats som en definierande egenskap hos människanJag förnekar inte på något sätt att kultur är en drivkraft för utveckling. Däremot är jag tveksam till att att det finns en utvecklingsmetod, konsultkoncept, som kan driva detta.
Vad är då den allmänna uppfattningen om kultur? Jag tror tyvärr att det ligger mycket i Amits konstdefinition. Möjligtvis drev han med mig, men det gör det inte mindre intressant. Om kultur är det som kuturetablisemanget kallar kultur, kan man känna igen tankegods från Marxismens kaderideologi och prolatariatets diktatur i överförd bemärkelse.
Jag tror att man behöver ha ett vidgat kulturbegrepp och ska det få en betydelse krävs det kontinuitet och uthållighet. Garaget, Kulturum, som jag till min stora glädje ser ska ha en utställning igen, Valnöt och Kaprifols konsertverksamhet är uppenbart viktiga men inte hela sanningen.
I mitt kulturbegrepp är till exempel Hammenhögs Frö kultur. Tulpanfesten, idéträdgården och blomsterfälten. Tyvärr verkar epoken över.
Jeppsons Möbler är kultur. Envis uthållig satsning på kvalitetsmöbler, mot alla odds. Det är roligt att uppleva en nytändning i företaget.
Hammenhögs Gästis är kultur. En ofördärvad men nyrenoverad miljö. En historia på över 300 år. En utveckling av gastronomin, som upmärksammas i media. Ungefär 10 000 besökare per år, 40 000 unika besökare på hemsidan per år och 15 000 unika på bloggen under ett år.
Jag som är litet förtjust i att strukturera skulle vilja dela in oss kulturaktörer i tre grupper:
De som lever av kultur.
De som lever med kultur.
De som lever för kultur.
Vi tillhör grupp 2.
.
lördag 13 november 2010
Visst är nätet fantastiskt.
Härom dagen skrev jag ett inlägg om "Trender från USA". Idag fick jag en kommentar som gjorde mig väldigt konfunderad:
Ni måste helt enkelt klicka på länken!








Min första tanke var att de sitter med en sökrobot och skannar webbar om hotell och planterar sin länk i en kommentar. Men vid en andra tanke känns det inte realistiskt och knappast tekniskt genomförbart även om indiskt IT-folk är i världsklass.
Jag gick in på deras webb och botaniserade. En femstjärnigt lyxhotellkedja i Sheratonklass, läser i min blogg och tycker att det är intressant information. Nu ska erkännas att mina kunskaper om Indien är begränsade. Visserligen fick jag ett visst bildningslyft när jag plöjde tegelstensromanen Shantaram av Gregory David Roberts som utspelar sig huvudsakligen i Mumbai. Jaypee Hotels har naturligtvis ett hotell i Mumbai.
Visst är det spännande hur en svensk gästgivargård med anor från 1600-talet, 8 rum, visserligen trestjärnigt, kommunicerar med en femstjärnig lyxhotellkedja i Indien. Åk dit, men gärna via Hammenhögs Gästis, och läs Shantaram.
1 kommentarer:
- deluxe hotel agra sa...
- Info in your blog is very Great & interesting.Jaypee Hotels Resorts and Palaces are best five star deluxe hotel in India at best prices. JaypeeHotels.com offers Hotels In New Delhi India.,luxury hotels in India with 5 star hotels in Delhi, Agra, Mussoorie, Chennai, Mumbai with instant online booking facilities.thanks for this very informative post and article.
- Online Reservation
- |
- Promotional Packages
- |
- E - Perfect
- |
- International Conventions
- |
- Conferences & Meetings
- |
- Weddings
- |
- Spa
Min första tanke var att de sitter med en sökrobot och skannar webbar om hotell och planterar sin länk i en kommentar. Men vid en andra tanke känns det inte realistiskt och knappast tekniskt genomförbart även om indiskt IT-folk är i världsklass.
Jag gick in på deras webb och botaniserade. En femstjärnigt lyxhotellkedja i Sheratonklass, läser i min blogg och tycker att det är intressant information. Nu ska erkännas att mina kunskaper om Indien är begränsade. Visserligen fick jag ett visst bildningslyft när jag plöjde tegelstensromanen Shantaram av Gregory David Roberts som utspelar sig huvudsakligen i Mumbai. Jaypee Hotels har naturligtvis ett hotell i Mumbai.
Visst är det spännande hur en svensk gästgivargård med anor från 1600-talet, 8 rum, visserligen trestjärnigt, kommunicerar med en femstjärnig lyxhotellkedja i Indien. Åk dit, men gärna via Hammenhögs Gästis, och läs Shantaram.
fredag 12 november 2010
Jag håller emot så länge jag kan.
Vi skulle ta en kortare tur till Stockholm, för att fira Tages ettårsdag. Vinterdäck (utan dubbar) var inhandlade och monterade. Tack någon för Peugot i Hammenhög. Jag hatar bilköer, i synnerhet köer för att få något åtgärdat på den bil som bara ska rulla och gå. Sture Nilssons Bil är bilreperationernas svar på hemsjukvården.
Så kommer det! SMHI planerar snökaos och utfärdar klass 2-varning. Jag hade lagt upp det med Elsie Johanssons "Näckrosträdet" på cd.
Här blir inget kasande på nederbörden för vår del, men samtidigt vill vi ju upp till lille Tage. Över till SJs webb. Faktiskt gick det att hitta ett par biljetter som passade. Prissättningen på tågresor har jag aldrig förstått, och lär väl aldrig komma till insikt i. Om man är ute i otroligt god tid så premieras det tydligen med billiga biljetter, det lär vi aldrig vara med om. Tydligen har SJ också bestämt sig för att också belöna bohemer och slarvputtar, som beställer i sista minuten, med en kraftig prisnedsättning. Den nådens sol kom att lysa över oss.
Nu återstod endast bagageeländet att lösa. Vi hade inköpt en skaplig samling barnmöbler på IKEA. Förutom den den rent fysiska ansträngningen att släpa ett antal kartonger var det en social utmaning att tränga sig fram med ett gäng kartonger på tåg, trottoarer, tunnelbana och buss. "Jävla lantisar, tror de inte att det finns IKEA i Stockholm!"
Väl på plats, är tåget ett kultiverat sätt att resa, även om deras Wi-Fi inte fungerar. Åtminstone så länge man undviker buffévagnen. Jag överväger att nästa gång låta bli att ta av plasten runt mackan, så blir det åtminsone litet tuggmotstånd. Hur som helst en bit in i Småland kom snön. Skönt då slipper jag stämma SMHI!
Nu gäller det att hålla emot och leta "intevintertecken". Jag skulle kanske skörda citronerna. Dessutom ger det en behaglig påminnelse om Italien.
Nu är det i och för sig snabbt gjort, jag har bara två i år.
Nej - jag går ut och luktar på några kvardröjande rosor. Det tar ju ett slag innan det kommer nya.

Det är i och för sig lika bra att erkänna att det är höst. Den präktiga hästkastanjen på trädgårdssidan har fällt alla sina löv. Det är ett imponerande grenverk som vanligen döljs av det ännu mer imponerande bladverket. Först på våren och sist på hösten.
Det betyder att det ligger ett par dagsverken på gräsmattan. Man bör nog räfsa upp dem för att undvika snömögel, som är skadligt, men sällan dödligt, för gräsmattan. Det kan å andra sidan också sägas om krattning - skadligt men sällan dödligt för gubbryggar.
Nu är det inte så att jag generellt hatar höst och vinter. Det är mörker, snö, kyla och storm jag inte tycker om. Kunde de ta fram ett alternativ utan de inslagen skulle jag omedelbart bli en stor vintervän.
Annars är jag förberedd på det värsta. Pelletsförrådet är fyllt och matarskruven som körde sönder förra skräckvintern är utbytt. Så come on!
Så kommer det! SMHI planerar snökaos och utfärdar klass 2-varning. Jag hade lagt upp det med Elsie Johanssons "Näckrosträdet" på cd.
Här blir inget kasande på nederbörden för vår del, men samtidigt vill vi ju upp till lille Tage. Över till SJs webb. Faktiskt gick det att hitta ett par biljetter som passade. Prissättningen på tågresor har jag aldrig förstått, och lär väl aldrig komma till insikt i. Om man är ute i otroligt god tid så premieras det tydligen med billiga biljetter, det lär vi aldrig vara med om. Tydligen har SJ också bestämt sig för att också belöna bohemer och slarvputtar, som beställer i sista minuten, med en kraftig prisnedsättning. Den nådens sol kom att lysa över oss.
Nu återstod endast bagageeländet att lösa. Vi hade inköpt en skaplig samling barnmöbler på IKEA. Förutom den den rent fysiska ansträngningen att släpa ett antal kartonger var det en social utmaning att tränga sig fram med ett gäng kartonger på tåg, trottoarer, tunnelbana och buss. "Jävla lantisar, tror de inte att det finns IKEA i Stockholm!"
Väl på plats, är tåget ett kultiverat sätt att resa, även om deras Wi-Fi inte fungerar. Åtminstone så länge man undviker buffévagnen. Jag överväger att nästa gång låta bli att ta av plasten runt mackan, så blir det åtminsone litet tuggmotstånd. Hur som helst en bit in i Småland kom snön. Skönt då slipper jag stämma SMHI!
Nu gäller det att hålla emot och leta "intevintertecken". Jag skulle kanske skörda citronerna. Dessutom ger det en behaglig påminnelse om Italien.
Nu är det i och för sig snabbt gjort, jag har bara två i år.
Nej - jag går ut och luktar på några kvardröjande rosor. Det tar ju ett slag innan det kommer nya.
Det betyder att det ligger ett par dagsverken på gräsmattan. Man bör nog räfsa upp dem för att undvika snömögel, som är skadligt, men sällan dödligt, för gräsmattan. Det kan å andra sidan också sägas om krattning - skadligt men sällan dödligt för gubbryggar.
Nu är det inte så att jag generellt hatar höst och vinter. Det är mörker, snö, kyla och storm jag inte tycker om. Kunde de ta fram ett alternativ utan de inslagen skulle jag omedelbart bli en stor vintervän.
Annars är jag förberedd på det värsta. Pelletsförrådet är fyllt och matarskruven som körde sönder förra skräckvintern är utbytt. Så come on!
måndag 8 november 2010
Trender från USA
När Österlen lyser, med ett år för år bättre program, hamnar jag i adminstrationen. Bokföringen ska fram och momsdeklarationen ska in. Jag undrar om det kommer att bli verklighet med låg restaurangmoms, nu när valet är över.
I en liten paus i sifferarbetet. Bläddrar jag i husorganet Restauratören. Vem trodde det i den radikala ungdomen att man med spänning skulle läsa denna tidning?
Jag brukar med förtjusning titta på rapporter om trender från andra delar av världen. Mina ögon föll på en artikel om New York. Den största nyheten, vägglössplågan, hade man inte tagit upp. När processhungriga advokater fått ta hand om det, kommer säkert nyheten förvandlas till en trend. Inte heller problemet med små rum känns applicerbart på Hammenhögs Gästis, synd att vi inte ligger på Manhattan.
Små rum i dyra New York
2010-10-28 av: Daniel Hirsch
Mindre men mer yt effektiva rum och ett aktivt jobb med att sälja paket på hotellets egen webbplats. Det är två trender som Kurt Östlundh från HKC Hotels tar med sig hem efter tio veckor i New York.
Annons
Manhattans hotell
På Manhattan finns 72 000 hotellrum. Det är 7 000 fler än 2005. Ytterligare 5 000 rum tillkommer det närmaste året. Juli 2009 till juni 2010 var beläggningen 83 procent och snittpriset 218 dollar. Två år tidigare var beläggningen 86 procent och snittpriset 296 dollar.
Läs mer om
trender Kurt Östlundh, vd och ägare till HKC Hotels, har tillbringat de tio senaste veckorna i New York. Syftet var framför allt att få spendera en längre samman-hängande period i staden, men också att undersöka hotelltrender. Han har besökt ett 50-tal hotell och träffat hotelldirektörer och analytiker.
Kurt Östlund reagerade bland annat på att hotellbroschyrer är helt ute.
– Frågar man efter en får man ett business card där de hänvisar till sin webbplats. Hotelldirektören på Hilton Millennium sa att de jobbar aktivt med att skapa paket på den egna webbplatsen, i stället för att gå via andra kanaler som tar hiskeligt mycket i provision. Enligt honom är de på gång att lyckas ganska bra med det, säger Kurt Östlundh.
Han har även tittat på en del nyproducerade hotellrum och spår mindre men bättre planerade rum.
– Här är hyrorna ännu högre än i Stockholm så att vara yteffektiv är otroligt viktigt. Därför är de nya hotellrum som byggs små, men förbaskat genomtänkta.
Han exemplifierar med The Standard, där det saknas dörrar till såväl garderober som badrum, även om det finns dörr till toaletten som är separat.
– I de allra minsta rummen har man en queen size-säng som står i ett hörn. Bor man två där får den som ligger längst in mer eller mindre krypa över den andre om hon eller han ska gå på toaletten. Inredningen är ljus och helhetsintrycket av rummet är att det inte är så litet som det egentligen är.
Ritningar på The Standards rum finns på hotellets webbplats, www.standardhotels.com/new-york-city.
Innan Kurt Östlundh reste iväg meddelade han omgivningen att »det nu är upp till bevis om min lön bara är en onödig kostnad eller om HKC Hotels klarar sig lika bra utan mig«.
Hur är det med den saken?
– Haha, det har varit oroväckande bra under de här månaderna. Men jag fick ett mejl från min styrelseordförande Göran Collert som skrev: »Var inte orolig, kom hem!«
Som komplement till webben har vi, just som i artikeln, visitkort. Vi har valt fyra olika motiv för att litet kunna omväxla och följa årstiderna. Baksidan, som innehåller statisk information, är densamma på alla. Dessa visitkort, som inte kostar mycket att framställa, fullständigt gödslar vi med. Ofta skickar vi med gäster en liten bunt och ber dem att sprida till vänner och bekanta.
Den andra trenden från New York är att öka ansträngningarna att få gäster att boka direkt på den egna hemsidan. Det har vi också satsat på konsekvent och medvetet. I "den gamla världen" köpte folk i stor utsträckning sina resor via en resebyrå. Detta har i grunden förändrats sedan en mycket stor majoritet av befolkningen, och ännu större andel av dem som reser, använder Internet.
Idag sker en stor, och ökande, andel av bokningar och betalning över nätet. Ägarna av bokningssystem har ofta utvecklat sina system just för resebyråer, med få funktioner som stöder verksamheten på ett hotell. Det har alltså varit i deras intresse att förlänga livet på resebyråer. I detta avseende fungerar kommunerna som resebyråer. Avigsidan med denna struktur är att hotellen tvingas betala mycket höga provisioner till olika resebyråer, 12% till kommunerna och 20% till Visit Österlen och Ystads resebyrå.
De oanständigt höga provisionerna som grundar sig endast på att de förfogar över systemet är ett problem i sig. Vad som är värre är att vare sig kommunerna eller Visit Österlen och Ystad Resebyrå förstår sig på den nya affärslogiken. För kommunernas del består bristerna främst i att man inte säljer, vilket är logiskt eftersom man är en kommun. De får en och annan provision när en besökare går vilse i djungeln och råkar boka via kommunen. Visit Österlen och Ystad Resebyrå är värre ute, de tillämpar gammalt tänkande i nya tider.
De har hängt upp sig på en gammal säljarslogan, att man ska äga kunden. Om någon bokar en övernattning hos oss via Ystad Resebyrå så får vi direkt ett besked om detta via e-post. Men eftersom Ystad Resebyrå, i den gamla världen, lärt sig att det gäller att äga kunden skickar de inga kontaktuppgifter till os på den som ska komma och bo hos oss. Eftersom resebyrån tillämpar kontorstider kan det ta flera dygn innan vi får fram uppgifter om en kund, för att svara på en fråga eller hitta en lösning på en dubbelbokning.
Vi har för vår del en lösning på problemet med de höga provisionerna. På vår hemsida har vi lagt upp en s.k. mikrobutik. När våra besökare bokar där utgår endast en provision på 5%, vilket må vara hänt, som betlaning för systemet och kortavgift. 95% av våra bokningar/betalningar gå den vägen. Men inte heller på dessa får vi kontaktuppgifter. Det är så till den milda grad korkat att jag väljer att inte tänka på det, eftersom jag blir så arg. Jodå jag har med kraft framfört detta, men någon rättelse har jag inte lyckats åstadkomma. Det finns små monopolister både i privat och offentlig sektor. Det är väldigt få av våra kollegor som valt att sätta upp en mikrobutik.
Det nya destinationsbolaget, som enligt alla tecken kommer att förverkligas, kan på allvar rita om kartan för oss i besöksnäringen. Har jag förstått saken rätt kommer turistbyråerna i sin nuvarande verksamhet att upphöra. Det är bra då upphör deras "tvångsbeskattning" via bokningsprovisioner. Vi kan får slut på tvångstankarna om att broschyrtillverkning är ett mått på effektivitet. För den privata resebyrån, Visit Österlen, förefaller framtiden mer oviss. Joachim Orrenius har gjort ett bra jobb och framförallt kompletterat de stora brister man kunnat se i kommunernas turismarbete. Med ett destinationsbolag kommer Visit Österlens roll och funktion att förändras. I den bästa av världar, utom för Joachim, blir den överflödig. Personligen skulle jag gärna se att Visit Österlen fick ingå i det nya bolaget. Jag skulle med glädje se Joachim i en ledande roll i etableringen i det nya bolaget.
onsdag 3 november 2010
Snart så är det slut på gamla tider...
Nu får det vara slut på flamsandet, med Toscanaresor, strandfilosoferande och pensionärsuppvaktningar. Tillbaka till kärnverksamheten, som faktiskt på sitt sätt är lika rolig den. Att vara med att rigga en upplevelse för de som besöker oss är mycket tillfredsställande.
I går kväll var det "stora mötet" i Gärsnäs i Rolf Jolums lokaler, Ragnar Pärs. För första gången hade de tre kommunerna, Ystad, Simrishamn och Tomelilla bjudit in till träff med besöksnäringen. Ca 130 intresserad hade lyssnat på kallelsen och masat sig dit, något av ett rekord som vittnar om ett sug efter förändring.
Vi hälsades välkomna av de tre turismansvariga från kommunerna. Alla är kvinnor, vilket i och för sig inte är så konstigt för alla medarbetarna är också kvinnor. Varför är det så? Nu är det inte fel på entusiasmen och motorn, det är bara det att de satt utombordaren på insidan av båten. Det är klart att det blir stor aktivitet i båten, men vi, havet, är ganska oberörda. Visst är det bra att man uppträder tillsammans och tvättar bort kommunloggorna.
Det är alltid intressant med statistik och mätningar, även om jag föredrar att få de torra siffrorna att själv analysera och dra slutsatser av.
Man har också låtit genomföra en varumärkesundersökning. Jag har förgäves försökt att få fram dokumentationen på kommunernas hemsidor. Vad jag såg var att Matrundan på kort tid etablerat ett mycket starkt varumärke. Jag var med och drog igång den och ska aldrig glömma hur Simrishamns Turistbyrå (förra turistchefen) aktivt motarbetade den. Trots att hon av titeln att döma var chef över turisterna, vägrade de att kasta sig över hennes trädgårdskoncept. Sicka otacksamma ena!
Det var utlovat att vi skulle få ta del av deras tankar om framtiden. Det är möjligt att jag knoppade då men mig gick det förbi. Om det inte var att vissa trycksaker/broschyrer skulle sluta att produceras. I stället kraftsamlar man, som det heter på nusvenska, och gör om den förhatliga Guiden till ett magasin. Jag har ett par invändningar, Guiden blev liggande på turistbyrån eftersom man tyckte att det var för dyrt att skicka den till kreti och pleti. Det blir minst dubbla portot på magasinet! Men huvudinvändningen är layouten, enligt det intryck man fick via projektor. 80-talsdesign med snedställda bilder och annat bjäfs som gått ur tiden. Och det värsta av allt annonsutrymme där vi anläggningar ska i olika moduler trycka in en bild och klatschigt sälja in oss. Lika vägledande och intressant för läsaren, som att aktivt se målarfärg torka. Det håller inte 2010, ni är hästhandlade av en trycksaksproducent, mina skattepengar kan ni ta men några annonspengar får ni inte.
Så kom hoppet - ljusningen. Ett destinationsbolag! Jag måste göra en liten utvikning. Mitt husorgan Ystad Allehanda hade en artikel som utförligt refererade mötet fram till denna punkt - sedan inte ett ljud. Hur kan man missa den enda nyheten - och en stor sådan? Destinationsbolaget ska bildas med 70% ägt av näringen och 10% vardera av de tre kommunerna. Äntligen skulle Gert Fylking vrålat. Detta betyder att kommunerna lägger in sin budget för turism i bolaget. Turistbyråena kommer att upphöra/ingå i destinationsbolaget. Man får en ägare/uppdragsgivare som förstår området. Grattis Österlen!
Jag hänvisar till ett tidigare inlägg jag skrivit om turismen på Österlen.
I går kväll var det "stora mötet" i Gärsnäs i Rolf Jolums lokaler, Ragnar Pärs. För första gången hade de tre kommunerna, Ystad, Simrishamn och Tomelilla bjudit in till träff med besöksnäringen. Ca 130 intresserad hade lyssnat på kallelsen och masat sig dit, något av ett rekord som vittnar om ett sug efter förändring.
Vi hälsades välkomna av de tre turismansvariga från kommunerna. Alla är kvinnor, vilket i och för sig inte är så konstigt för alla medarbetarna är också kvinnor. Varför är det så? Nu är det inte fel på entusiasmen och motorn, det är bara det att de satt utombordaren på insidan av båten. Det är klart att det blir stor aktivitet i båten, men vi, havet, är ganska oberörda. Visst är det bra att man uppträder tillsammans och tvättar bort kommunloggorna.
Det är alltid intressant med statistik och mätningar, även om jag föredrar att få de torra siffrorna att själv analysera och dra slutsatser av.
Man har också låtit genomföra en varumärkesundersökning. Jag har förgäves försökt att få fram dokumentationen på kommunernas hemsidor. Vad jag såg var att Matrundan på kort tid etablerat ett mycket starkt varumärke. Jag var med och drog igång den och ska aldrig glömma hur Simrishamns Turistbyrå (förra turistchefen) aktivt motarbetade den. Trots att hon av titeln att döma var chef över turisterna, vägrade de att kasta sig över hennes trädgårdskoncept. Sicka otacksamma ena!
Det var utlovat att vi skulle få ta del av deras tankar om framtiden. Det är möjligt att jag knoppade då men mig gick det förbi. Om det inte var att vissa trycksaker/broschyrer skulle sluta att produceras. I stället kraftsamlar man, som det heter på nusvenska, och gör om den förhatliga Guiden till ett magasin. Jag har ett par invändningar, Guiden blev liggande på turistbyrån eftersom man tyckte att det var för dyrt att skicka den till kreti och pleti. Det blir minst dubbla portot på magasinet! Men huvudinvändningen är layouten, enligt det intryck man fick via projektor. 80-talsdesign med snedställda bilder och annat bjäfs som gått ur tiden. Och det värsta av allt annonsutrymme där vi anläggningar ska i olika moduler trycka in en bild och klatschigt sälja in oss. Lika vägledande och intressant för läsaren, som att aktivt se målarfärg torka. Det håller inte 2010, ni är hästhandlade av en trycksaksproducent, mina skattepengar kan ni ta men några annonspengar får ni inte.
Så kom hoppet - ljusningen. Ett destinationsbolag! Jag måste göra en liten utvikning. Mitt husorgan Ystad Allehanda hade en artikel som utförligt refererade mötet fram till denna punkt - sedan inte ett ljud. Hur kan man missa den enda nyheten - och en stor sådan? Destinationsbolaget ska bildas med 70% ägt av näringen och 10% vardera av de tre kommunerna. Äntligen skulle Gert Fylking vrålat. Detta betyder att kommunerna lägger in sin budget för turism i bolaget. Turistbyråena kommer att upphöra/ingå i destinationsbolaget. Man får en ägare/uppdragsgivare som förstår området. Grattis Österlen!
Jag hänvisar till ett tidigare inlägg jag skrivit om turismen på Österlen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

