Myten om Österlen är gammal och grundar sig huvudsakligen på natur och kultur. Naturen är oomtvistat en tillgång som står sig och man kan skönja upplevelseturism baserad på natur. Natur behöver inte nödvändigtvis vara vildmark, forsränning och liggunderlag. Stadsmänniskan uppskattar sannolikt bekvämt portionerade delar omgivna av trivsamt boende och god mat. En stor del av Österlenturisterna är duktiga upptäckare på egen hand, som ofta återkommer år efter år. Jag har förundrats över hur aktiva många är. Efter frukost försvinner de ut för att "göra Österlen" och till middagen dyker de upp igen, avslappnade och svultna.
Kulturen har sina rötter i tidiga konstnärsbosättningar där inte bara vackert landskap och unikt ljus hade betydelse utan i hög grad att det var billigt att leva på Österlen. En tidens stjärna som tidigt hade betydelse, för mytologiseringen av Österlen, var prins Eugen. Genom åren har ett stort antal aktiva kulturpersonligheter inom diverse grenar helt eller delvis bosatt sig i vår region. Utan tvekan har vi ett kulturutbud, året om, som
är alldeles unikt för landsbygd och glesbygd.
Kultur inspirerar, motiverar, utvecklar och attraherar människor och påverkar i hög grad samhället. Ett problem kan uppstå och uppstår när glappet blir stort mellan den lokala folkliga kulturen, långsam men kontinuerlig, och den mer experimentella utmanande variant som implementeras av invandrade och självutnämnda "kulturstrateger". För min del innebär kultur i hög grad mötesplatser. Det behöver inte enbart vara fysiska möten utan möten med nya tankar t ex i konst, litteratur, teater, film, musik, design, arkitektur m.m. För att kulturen ska bli en verklig kraft i samhällsutvecklingen krävs att människor tar den till sig, vilket också kan beskrivas som att den har en viss ekonomisk bärkraft eller åtminstone finansiering.
Kultur och natur är gamla beprövade värden i våra trakter, som har sin givna publik. Det finns ett stort antal österlenvänner som år ut och år in åker till sydöstra Skåne, en eller flera gånger per år. Dessa stamgäster ska vi naturligtvis vara rädda om men samtidigt måste frågan ställas: Vad görs för att attrahera nya besökare till Österlen, vad lockar vi morgondagens stamgäster med? Någon sa att de, som åker till Österlen, är de, som alltid gjort det. Enda skillnaden är att de blivit äldre. Detta blev för mig en ringande varningsklocka.
I slutet av denna fantastiska sommar finns det skäl, tycker jag, att kritiskt granska förutsättningar för utveckling. Två områden är särskilt intressanta, att förlänga säsongen och att minska vårt beroende av fantastiskt väder.
Jag ställer inte krav på att ha rätt men en kritisk analys breddar underlaget för strategiska beslut. Jag vet inte, men det gör ingen annan heller även om en del lever på att få det att verka så.
1. Avståndet mellan de som driver anläggningar och avlönade utvecklingsbyråkrater är för långt. Vi som aktivt levererar upplevelser till besökare lägger alla resurser vi har på att utveckla kvaliteten i våra företag. Vi borrar ner och slåss för vår överlevnad. Man försöker implementera en utveckling uppifrån/utifrån med liten delaktighet från ""de som gör jobbet".
2. Hopkopplingen av Ystad och Österlen, i praktiken Ystad och Simrishamn eftersom Tomelilla inte är med, Upplever jag som feltänkt, sannolikt tillkommen av organisatoriska skäl från den offentliga sektorn och ett produktionsperspektiv i stället för ett marknadsperspektiv. Ystad och Österlen är var för sig mycket starka varumärken och en sammanläggning efter den gamla konferensklyschan 1+1=3 tror jag inte ett dugg på. I värsta fall blir det 1+. Jag ser inte att man tar hänsyn till de mycket stora skillnaderna mellan staden Ystad och landsbygden Österlen.
Jag beundrar Ystads turismutveckling. Mycket beroende på ett starkt engagemang från kommunen genom strategiskt tänkande, bolag som Teatern, Ystad Saltsjöbad, hamnen m fl har lagt ut en infrastruktur för att öka besöksnäringen.. Man är duktig på event, nu senast Tattoo, Jazz, besök av ostindienfarare m fl.
Man har, med Wallander som bete, lyckats locka till sig filmindustri. Kort sagt agerar man som en duktig stad med klart fokus på att öka besöksfrekvensen vilket gynnar deras bolag, de stora aktörerna och handlarna på Östergatan..
Däremot vet jag genom kontakter med kollegor i branschen att småföretagen i Ystad känner sig försummade och till och med motarbetade. Detta tystas ned eftersom man inte vill stöta sig med makten och få det ännu jäkligare och minnet på landet tenderar vara längre än i storstaden. De delar av Ystad som tillhör Österlen är nog ganska lika de delar som tillhör Simrishamn.
Simrishamn uppfattar jag som fullständigt strategilöst avseende besöksnäringen. Politikerna ställs till svars av de "gamla näringarna" och antagligen från en del väljare för att man satsar på turismen. Detta är direkt fel om man tittar på budgeten, anslaget till Turistbyrån är inte stort. De stora satsningarna sker av oss företagare i näringen. Den slutsats man kan dra är att politikerna i Simrishamn inte tror på turism och besöksnäring, de lever som tappra galler i en enklav och försöker stå emot en övermäktig omvärld. Det går bra i seriealbumen om Asterisk, men knappast i Sverige 2013. Turistbyrån är övergiven och söker sin roll. Jag är i och för sig nöjd med att man slutat producera usla inspirationsbroschyrer, som vi genom annonser förväntades finansiera. För tryckeriet var det uppenbarligen en god affär eftersom de fortsatt att producera broschyren i egen regi. En bättre produkt med professionell skribent. Jag är glad att man upphört att utveckla egna produkter/paket att sälja och skära mellan. Definitivt inte en kommunal uppgift. Jag upplever att man backat till man känt fast mark under fötterna dvs mot traditionell turistbyråverksamhet, vilket knappast ökar besöksfrekvensen eftersom besökaren redan är här. Däremot är det god service och förbättrar oddsen att besökaren återkommer.
Jag vill inte kritisera turistbyrån och de som arbetar där, de är engagerade och lämnar mycket god service. Problemet är det bristande politiska engagemanget och den dåliga kopplingen till entreprenörer och inarbetade företag. Det kanske är olika med olika anläggningar, men jag känner ingen delaktighet. De allra flesta känner ett behov av utveckling, vad gör då en organisation, turistbyrån, som är övergiven? Man söker sig till en starkare bundsförvant, i detta fall Ystad. Eftersom det är en starkare organisation påskyndas den utveckling, som jag fruktar, mot att Österlen blir reservkapacitet till Ystad och ett utflykts- och rekreationsområde för "Ystadsturister".
3. Destinationsbolaget lanserades för några år sedan som alla problems lösning. Jag applåderade initiativet och tyckte till alla delar att det var ett utmärkt påhitt. Företagen skulle få makt och inflytande, utveckling och marknadsföring professionaliseras och sist men inte minst kommungränserna på Österlen skulle försvinna för besökare.
Ett bakslag var naturligtvis att Tomelilla valde att inte gå med, varför förstår jag inte.
Medlemsrekryteringen har såvitt jag förstår misslyckas totalt. Makten till näringslivet kan vi glömma. Genom att medlemsvärvningen kapsejsat, jag menar att varenda byggskuttare, handelsman, bilverkstad osv borde gå med eftersom de till så stor del är beroende av besöksnäringen i vår glesbygd, men det har ingen lyckats övertyga dem om. Följden har blivit att det inte finns någon ekonomi i projektet, man är helt beroende av vad kommunerna pyntar in. Naturligtvis skulle destinationsbolaget vid det här laget ha en fungerande verksamhet och kommunernas pågående upphandlingen vara ett naturligt komplement. Nu har inget hänt i destinationsbolaget förutom att man svarat på anbudsförfrågan. Jag har en kvalificerad erfarenhet av offentlig upphandling på nationell och i viss mån europeisk basis. Min misstanke, utan att ha sett vare sig förfrågningsunderlag eller anbud, är att den traditionella turistbyråverksamheten med personal och allt håller på att under en begränsad tid byta utförare. Eftersom medlemsvärvningen misslyckats kommer det inte att finnas resurser för att göra mycket annat och definitivt inte att genom rekrytering tillföra ny kompetens. Om upphandlingen genomförs korrekt ska det finnas ett mycket detaljerat uppdrag, som kommunerna ska ha utfört. Till följd av detta är utrymmet för att i grunden göra om verksamheten mycket begränsad.
Jag vill inte kritisera styrelsens arbete eftersom jag inte har insyn i vad de gör eller har gjort. Vi måste vara tacksamma mot alla som lägger ned ideellt arbete. Jag vill ändå framföra att jag tycker att den varit dålig på att informera och kommunicera. I dagens läge med internet och sociala media är det inte särskilt svårt att kommunicera information.
Jag är orolig när det gäller kompetens och förståelse för modern internetmarknadsföring. Här har jag litet mer på fötterna eftersom jag var på ett möte och påpekade att om medlemsvärvning skulle ta fart vore det inte fel att ha något att erbjuda. Jag föreslog att vi skulle lägga upp en Facebooksida "Destination Ystad/Österlen" där medlemmar skulle kunna informera och lägga ut sina erbjudanden. Jag var villig att hjälpa till. Styrelsen skulle träffas dagen därpå och jag trodde nog att jag skulle få körorder. Litet snopen hörde jag inte ett ord.
Turistbyråerna har en i de flesta avseenden mycket bra sida på Facebook, inte minst namnet "Österlen" för att återkoppla till mitt tidigare resonemang om "Ystad/Österlen". En fundamental invändning från min sida är att det endast är turistbyråerna som kan göra inlägg. Det innebär att de turistbyråanställda gör ett ensidigt urval av vad de tycker leder till det goda livet livet på Österlen.
Jag startade därför "Österlen anslagstavlan", som är vad den heter en offentlig anslagstavla där alla kan läsa och alla medlemmar kan "sätta upp anslag". Medlemmar kan alla bli. Med tre månaders erfarenhet känner jag mig väldigt nöjd. Medlemsantalet närmar sig 800. Företag i alla branscher, men dominans för besöksnäringen, privatpersoner från Österlen och övriga Sverige har gått med. En bra blandning av stort och smått. Jag tycker om tanken att ha en öppen marknadskanal, utan ställtid, urval och förhandscensur. Det är en gratistjänst, välkommen för alla småföretagare med knappa resurser. En del oroar sig för integritet och säkerhet. I det fallet vill jag igen likna det vid anslagstavlan; det beror på dig vad du skriver på anslaget. När det gäller spam är bekymret hittills försumbart. Jag gör en granskning av dem, som söker medlemskap. Är det tydligt att detta är en potentiell spammare släpper jag inte in dem. Två gånger har det slunkit igenom. Då har jag slängt ut dem och tagit bort deras publiceringar. Det är inget reellt problem att hålla nasarna från templet. 800 medlemmar önskar jag ska stiga men å andra sidan vet jag inte hur många som läser våra "affischer". För läsare är anslagstavlan tillgänglig för alla. Enkelheten och att varje litet småställe får tala om vad de har att erbjuda tycker jag passar så perfekt på Österlen. Turisterna är aktiva och vill upptäcka mycket själva, finna sina smultronställen.
Min andra huvudkanal till besökare är vår egen facebooksida, förra veckan nådde våra inlägg 7820 läsare. Det är en fantastisk nivå och skiljer sig från tidningsannonsering i de flesta avseenden. Det är billigt, du har en tvåvägskommunikation, du når läsaren oavsett var hen bor, du kan vara mer intim och personlig, hantera stamgäster, du väljer när du vill kommunicera, ingen ställtid och du har tillgång till exakt statistik över dina läsare i realtid.
Avslutningsvis och sammanfattningsvis känner jag att jag måste ta en ordentlig fundering på om det är lönt att vara medlem i destinationsbolaget. Från att ha varit helt positiv och optimistisk har jag blivit alltmer ifrågasättande till om det verkligen blir något vettigt av det hela. Kanske gäller som ofta för oss småföretagare att själv är bäste dräng! Att slösa tid och pengar på något man inte tror på är bara dumt och frustrerande. Kan någon genom information och fakta peka på att jag är helt ute i spenaten, kommer jag att ändra alla mina ståndpunkter och jag gör det med glädje. Som vanligt är det inte fel på idén, bristerna sitter i genomförarförmågan.
Ska man flytta berg, görs det bäst när många samverkar !
SvaraRaderaStaffan Sundström har skrivit ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg under namnet ” När kommer berget till Mohammed?”, där han ger en bakgrund och en förståelse för vad som spelar roll för våra besökare.
Han pekar också ut två områden som särskilt intressanta för utveckling, att förlänga säsongen och att minska vårt beroende av fantastiskt väder.
1) Att avståndet mellan de som driver anläggningar och avlönade utvecklingsbyråkrater är för långt – i Dest.Bolaget , där den Ek.Fören. kommer att ha ett majoritetsägande ska utvecklingsarbete bedrivas mycket nära aktörerna på fältet och med utgångspunkten att öka omsättningen och förbättra lönsamheten för ”de som gör jobbet”
2) Hopkopplingen av Ystad och Österlen som vi skriver Ystad & Österlen. - Denna medvetna hopkoppling beror just på hur marknaden kommer att se ut framöver, då besökarna inte bryr sig om våra kommungränser utan söker gränslösa upplevelser utan pekpinnar. Vi måste också akta oss för att fastna i gamla låsningar om att stora aktörer tar för sig på de mindres bekostnad och att den stora kommunen kommer att köra över de mindre som kommer att vara med i framtiden ( Vi kanske till och med kommer att få en hopslagning av Simrishamns och Tomelilla kommuner till en Kommun kallad – Österlen?).
Vad gäller frågan om engagemanget i Simrishamn och arbetet på turistbyrån, så har det naturligtvis uppstått en negativ växelverkan, då arbetet har dragit ut på tiden, Tomelilla har hoppat av själva ägandet i D.Bolaget och Simrishamn och Ystad resonerar om formuleringarna i själva förfrågningsunderlaget, där Simrishamn just nu vill få med skrivningar om att den aktör som vinner upphandlingen ska vara bunden av att hyra lokalen i Marint Centrum till 2031 och på indexerade och onödigt höga hyresnivåer. Detta är självfallet något som Ystad reagerar över och som vi från vår horisont ser som en belastning för Bolaget.
3) Destinationsbolaget som alla problems lösning.
– Det är fortfarande en exellent idé och ingen förstår varför Tomelilla valde att inte gå med. Dock löser Bolaget naturligtvis inte samtliga problem, men ganska så många
Vad gäller medlemsrekryteringen så vill jag ge dig rätt, så här i efterhand. Styrelsen får ta på sig ansvaret för att vi vid ett flertal tillfällen valde att avvakta med rekrytering av nya medlemmar, alltid med hänvisning till att beslutsläget var osäkert ( i och mellan kommunerna), och att vi inte ville ”lura in” någon på falska premisser (skulle Bolaget verkligen bli av?).
Här måste man veta att syftet med den Ek.Fören. uttalat var/och fortfarande är att tillskapa ett med kommunerna samägt aktiebolag med förmåga att kunna svara på en kommande gemensamt utformad upphandling. Dina farhågor om att D.Bolaget kan komma att bli begränsat i sin förmåga till utveckling är välgrundade, om de upphandlande kommunerna detaljstyr med specifika krav och samtidigt begränsar de medel som ställs till förfogande, i förhållande till den budget som verksamheterna lever under idag.
Att vi/styrelsen borde ha informerat bättre och kommunicerat de olika frågeställningarna tydligare är glasklart – den enda kommentaren är att vi har valt att ligga lågt för att inte störa det politiska spelet i de berörda kommunerna. Så här i efterhand kan vi sannolikt konstatera att även det var ett mindre bra beslut.
Ett stort och växande antal entreprenörer driver olika sajter och använder sig av sociala medier på ett bra sätt – och det är jättebra!
Den sannolikt största potentialen för tillväxt står att finna på andra sidan Östersjön, och med det menas alla våra grannar där samt naturligtvis våra norska vänner. För att effektivt nå dem behövs satsningar utöver vad vi som enskilda aktörer orkar med. Vidare konkurrerar vi med duktiga destinationer runt om i Sverige som redan har gjort denna resa
Därför är jag övertygad om att samverkan mellan enskilda aktörer och samarbete i ett gemensamt ägt bolag/förening är det absolut bästa för kunderna/besökarna och därmed regionen som sådan.
Ebbe Bruning
Det känns bra att vi i det mesta är överens. En litet tillspetsad slutsats är således att jag, som medlem i destinationsbolaget, är spekulant inte bara på en kommunal turistbyrå utan på två, Ystads och Simrishamns.
SvaraRaderaPå en väsentlig punkt är vi oense. Det är sättet att koppla ihop Ystad och Österlen. Framtidsbedömningen av hur marknaden kommer att se ut känns helt gripen ur luften. Redan idag, för att inte säga igår, gav besökarna högaktningsfullt fasen i vilken kommun man befann sig i. Däremot har varumärket en enorm och ökande betydelse. Ystad och Österlen är och och ska förbli två olika varumärken, dessutom finns det varumärken som Kivik, Simrishamn, Hammenhög osv. Organisatorisk samverkan är en sak och varumärkeskommunikation en helt annan sak.
Tillåt mig att citera en anonym källa, som sätter fingret på problemet:
"Vad gäller Ystad och Österlen är problemet att man inte kan skilja på samverkan och varumärke. De är två varumärken som funkar olika på olika marknader. Måste rikta marknadsföringen så att bara Österlen, och ibland bara Kivik, Brösarp, Hammenhög eller annan plats, nämns mot rätt målgrupp och marknad. T ex gå ut med visitosterlen.se eller visitkivik.se i kampanj men landning kan ske på domän visitystadosterlen.se. Finns varumärkesundersökning som visar var respektive plats är känd
Men de skriver Ystad OCH Österlen av rätt anledning för att det är två varumärken och ska marknadsföras som två destinationer på samma sajt. som Österlen och Bornholmkampanjen - två paradis i ett paket. Ek förening och andra som skriver Ystad-Österlen blir jag tokig på. En varumärkesexpert jag pratade med sa att fråga om folk vill besöka Ystad-Österlen är som att fråga om folk vill köra Volvo-Saab. Du älskar en av dem eller vill prova båda på samma gång."
Jag ser två vägar ut ur eländet, en utopisk och en radikal.
Den första är att ordna en tilläggsfinansiering, inte utred men låt oss säga på ca 5 mkr per år, som den ekonomiska föreningen förfogar över i Destinationsbolaget. Utifrån den realistiska ekonomiska plattform kan man sakligt utvärdera om man är intresserad av att överta de kommunala turistbyråerna och på vilka villkor, ekonomiska och verksamhetsmässiga.
Det andra drastiska alternativet. Avbryt gör om och gör rätt, som det populära uttrycket säger. Informera om att kommunerna att man för närvarande inte har möjlighet att lämna anbud. Detta kommer naturligtvis att ställa till ett enormt rabalder. Det positiva i sammanhanget är att vi kommer att stor uppmärksamhet i media, som skickligt hanterat blir en bra utgångspunkt för arbetet med Destinations bolag 2.0. För att snabbt komma i operativt läge bör en haverikommission tillsättas omgående med uppdrag att avbryta processen och komma med förslag till hur framtidsarbetet ska formas. Detta arbete måste naturligtvis drivas professionellt vilket kräver finansiering från dag 1.
Personligen lutar jag åt att alternativ två,, det drastiska, är det överlägset bästa. Självklart är det surt med flera bortkastade år, men hellre det än att bli sittande med ett missfoster, som saknar förutsättningar att fungera.