Val i rötmånaden?

En av oss är i Stockholm och kramar barnbarn. Efter att ha utfordrat några gäster, som firat föräldrarnas 30-åriga bröllopsdag, med frukost och städat rummen, gav jag och krögarwannaben oss ut på shoppingrunda. Grabbhalvan, som faktiskt hunnit bli medelålders, har fått bröllopsbestyr. Att hyra en frack är för enkelt, men jag ställer gärna upp, som smakråd, moraliskt stöd eller bara sällskap. Jag säger bara - varför ska man springa i olika affärer när Eckerlunds finns? Just nu lutar det åt en Teflon-kostym. Det låter mycket intressant. Det skulle kunna vara en skyddsdräkt för servitörer. Medan J provade och våndades hittade jag en nappakavaj som de mer eller mindre gav bort.

Efter så många överväganden blir kaffesuget övermäktigt. Kära, goa Café Olga, en favoritmiljö. Först antikvariatsdelen! Elsie Johanssons Näckrosträdet på CD, uppfyller helt kriteriet ingen lättviktsdeckare. 11 timmar - räcker till Stockholm och tillbaka.

Vad jag gillar med Café Olga är, förutom kombinationen fik/boklåda/ antikvariat, är de vackra fönstren och att man vågat vara rationell - en fungerande inredning och utrustning, som man kan vänta sig på ett café. Litet problem var det med utrustningen, kaffekvarnen hade gått sönder så det fick bli vanligt bonnakaffe.

När jag ändå var i Tomelilla spanade jag in valaffischerna. Denna lätt patetiska kvarleva vårdas i Tomelilla. Porträtt på människa i A2 format och partibeteckning. Hur många röster ger det?

I Simrishamn förefaller det vara enbart sossarna som använder affischer. Det kan väl finnas endast en förklaring till det.
- Så har vi alltid gjort.

Denna grötiga bildkomposition vänder sig till bilister. Jag tog fotot från 3,5 meter - trots denna aggressiva propaganda vidhåller jag, Fi i kommunvalet.

När jag kom hem och vittjade brevlådan fick jag närmast en chock, vilket var meningen antar jag. Det var Skånepartiet som ville ha min röst. Redan i början av 80-talet när jag bodde i Skåne var galenpannan Carl P. Herslow i farten och talade om ett självständigt Skåne. Han bjöd på snaps på valmötena. Jag säger bara att så mycket brännvin finns inte på jorden, som skulle få mig att att rösta på denna vettvilling. Jag lägger inte ut en länk till dessa idioter.

Någonstans är jag litet orolig att jag via skattsedeln är med att bekosta utskicket av 580 00 brev. Ibland känns demokratin kostsam!